Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 3

skulle särskildt anslås såsom bidrag ti hyra för förvaringsrum för arkivet. — Ti sekreterare och kamrerare återutsågs er hälligt hr v. häradsh. F. Almen, som för klarade sig nöjd med de fastställda vi koren. Åt sekreteraren uppdrogs att ar ställa nödig betjening under sammanträ dena, med samma aflöning, som hittill utgått. Den af de utsedda revisorerna (hrr A Svalander, L. J. Hedenskog och J. I Palmgren) afgifna berättelse öfver Lands tingets räkenskaper och förvaltning år 186 (införd i Landstingets Handlingar för innev är under N:o 1) föredrogs, och beviljades på sätt revisorerna tillstyrkt, full decharg för vården och förvaltningen af Lands tingets medel och angelägenheter unde nämnde år. — I enlighet med revisorerne tillstyrkan, beviljades jemväl decharge fö expositionskomitäns räkenskaper, hvilka fullständigt afslutade, utvisade, att total: kostnaderna utgjort 819 rdr. — Vidar beslutades, i öfverensstämmelse med, hvac revisorerna tillstyrkt, att en å Hagelska deersättnings-kontot uppkommen behåll ning af 111 rdr 64 öre skulle öfverföra till Landstingsmedlen. Det uppgjorda sammandraget af redo visningen öfver Landstingsmedel, äfvenson beräkningen öfver Landstingets inkomste och utgifter, remitterades, för förberedand behandling, till Tingets Förvaltningsutskott Till samma utskott remitterades jemvä frågan om aflöning åt kanalvaktaren vic Älbrektssunds kanal, för den händelse kanalafgiften derstädes kommer att upp höra. Härefter förekom Kongl. Maj:ts cirkulär om afgifvande at yttrande i anledning a riksdagens framställning om åtgärder föl svenska jordbrukets utveckling, hvilket cirkulär var af följande lydelse: CARL, Åc. Uti en till OSS den 16 innevarande månad aflåten skrifvelse har Riksdagen anfört hurusom Riksdagens uppmärksamhet fästats derpå: att svenska jordbruket ej ännu nått den utveckling, att dess produktion förmår fylla en ständigt växande befolknings behof af dess alster, hvilket förhållande dock mindre vore beroende af den öppna jordens otillräcklighet, än af dess kulturtillstånd; att en planmässig och fullständigt genomförd afdikning, enligt hvad petenskap och erfarenhet gäfve för handen, vore det kraftigaste medel att höja jordens produktionsförmåga, på samma gång en sådan i stort utförd afdikning mäktigt kunde bidraga att för framtiden utjemna de klimatiska förhållandena; att ett så omfattande företag, såsom liggande utom den enskildes förmåga, måste i likhet med hvad i långt rikare länder varit förhållandet, af staten understödjas, hvaremot arbetets utförande och ansvaret för understödets återbetalande med minsta kostnad och risk för statsverket kunde åt de lokala representationerna ötverlemnas, hvarigenom dessas vigt och betydelse skulle i ej ringa mån förstärkas; samt att slutligen den tilltagande arbetslösheten med deraf följande ekonomiskt och moraliskt elände bäst skulle kunna motverkas genom jordbrukets, såsom den största förbrukaren af arbete, försättande i ökad verksamhet, hvarigenom arbetstillfällena jemnast blefve fördelade öfver hela riket, på samma gång -den deraf framkallade produktionen direkt komme landets öfriga näringar tillgodo; varande, på grund häraf, föreslaget: 1:0) att Riksdagen, för befrämjande dels och i främsta rummet af vattenskadade markers afdikning och torrläggning, dels af den redan odlade jordens fullständiga grunddikning, ville, utöfver let redan till Norrländska länen lemnade anslag, bevilja ett låneunderstöd af 5,000,000 riksdaler att från och med år 1869 utgå under tio års tid med 500,000 rdr årligen; 2:0) att detta låneunderstöd, utgående till högst af den beräknade arbetskostnaden, måtte få åtnjutas räntefritt under fem års tid med derefter nträdande återbetalningsskyldighet af 11 af kapialet årligen, jemte löpande 5 procent ränta ä det guldna kapitalet, samt ställas till samtliga landsingens förfogande, efter dem emellan skedd förlelning och under deras ansvarighet såväl för arvetsplanernas uppgörande och utförande, som ock ör kapitalets och räntans återgäldande till statsrerket; samt 3:0) att Riksdagen hos OSS måtte göra underdånig framställning, att WI, på sätt lämpligast syntes, ville fördela låneunderstödet mellan de olika landstingen samt låta uppgöra de närmare bestämmelser, som för dess utbekommande, använlande och återbetalande kunde anses ändamålsenliga och betryggande. Och har Riksdagen, som funnit föremålet för fvanberörda framställning vara af så vidsträckt och omfattande beskaffenhet, att medel till det väckta förslagets utförande icke synts Riksdagen böra anvisas, utan att en närmare undersökning öregått om och i hvad mån det åsyftade ändamålet må erfordra statens mellankomst, ansett sig, utan att vid nu pågående riksdag ingå i pröfning, huruvida staten för detta ändamål bör anvisa några medel, böra hos OSS i underdånighet anhålla itt WI, efter inhemtande af landstingens och husnållningssällskapens yttranden, måtte taga frågan under Nådigt öfvervägande och derefter till Rikslagen afgifva det förslag, hvartill omständigheterna kunna föranleda. I betraktande af hvad Riksdagen sålunda anfört nafve WI härmed velat i Nåder förständiga Eder itt infordra vederbörande landstingsoch hushälltingssällskaps yttranden i ämnet och förslag till ämpligaste åtgärder för vinnande af det med Riksdagens framställning afsedda mål, samt derned jemte eget utlåtande till OSS inkomma. Stockholms slott n h April 1868. G. Lagerstråle. Ärendet remitterades, på förslag af hr Salander, till ett serskildt utskott, till edamöter i hvilket utsågos hrr Gyllenvaan, Evers, Svalander, Ahlenius och Andr. Eliasson. Ärendet beträffande förslag om föränIrad lagstiftning angående skyldighet att 7 2 on