Göteborg d. 21 September. Staden och Länet. Pattikonserterna hafva ändtligen försiggått. Till den första, förliden Lördag, voro nästan alla biljetterna — till pris af resp. fem, fyra, tre, två och en rdr rmt pr plats — redan på förhand antecknade, och äfven den andra och sista, i går, gafs inför en å alla platser, så när som på en del af de dyraste, fullsatt salong. Prestationerna icke blott motsvarade, utan torde tillochmed kunna sägas hafva i vissa sall öfverträffat publikens ingalunda i smått tilltagna förväntningar, och de mest entusiastiska applåder och framropningar egnades i snart sagdt oräknelig mängd samtliga de medverkande celebriteterna. Största intresset var naturligtvis fästadt vid Carlotta Patti, detta sångkonstens mångomtalade underverk. Med en stämma af egendomlig tonskönhet, sällspord klarhet och smidighet samt en höjd, som nästan bokstafligen besannar en fransk kritikers yttrande, att Carlotta Pattis sopran börjar der andra sångerskors stämma slutar, förenar fröken Patti en till högsta konstnärliga fulländning utbildad teknik, ett liffullt föredrag och en viss originalitet i hela hennes sätt att sjunga. Man förvånas öfver den säkerhet och otroliga lätthet, hvarmed hon exequerar de mest halsbrytande vidunderligheter i sångväg, man bländas af den virtuositet, hvarmed hon använder de mångfaldiga medel för åstadkommandet af högsta möjliga verkan, hvilka sängkonsten har till sitt förfogande, örat smekes if sjelfva välljudet i de skiftande tonföljlerna, och dock förekommer det den häpne ihöraren nästan, som om ännu något fatades i denna så glänsande sång. Saknas ler värma, innerlighet, själ? — eller är det nåhända sastmera så, att arten af sångerskans repertoir icke är egnad att låta äfven dessa inre egenskaper framstå i klar lager? Vare sig härmed huru som heldst, å är det just genom denna repertoir — vestående dels af sådana, enkom för henne nrättade konststycken, som , Carneval de Vvenise, ,VEclat de rire och , La Danzal, lels at italienska, enkannerligen Verdiska ravourarier — som fröken Patti vunnit itt verldsrykte, och i utförandet hvaraf ton utan tvifvel för närvarande står ouppsuunnen. Obestridligen en af den mirakulösa skoans mest framstående heror i vår tid, orde hr Jalll icke stå Carlotta Patti efter afseende på lysande teknik. Den oöfveräffliga jemnhet, den elegans och lugna erhet, hvarmed han spelar (och hvarföre cke äfven hr Jaålls jovialiska personlighet?) tällde honom med ens högt hos publiken, om aldrig tycktes tröttna att höra honom ch genom ideliga framropningar och da apos sökte bereda sig förnyade tillfällen ertill. Hr J. var äfven nog artig att eferkomma publikens önskningar och gaf ärvid åtskilliga nummer utöfver programnet. Bifallet var måhända både lifligast ch mest berättigadt för utförandet af hr aölls egna moderna kompositioner, hvilas prunkande passagerikedom, i parentes agdt, mera tager den exequerandes fingrar n hans musikaliska sinne i anspråk. Geom det sätt, hvarpå hr J. med hr Vieuxemps deltog i utförandet af Beethovens Teutzersonat och med hrr V. och Griitznacher i den Mendelsohnska trion, visade mellertid hr Jaöll att han äfven är mäkg återgifvandet af gedignare tonskapelser, då man än härvid ej kunde undgå att här