Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 1

Sjelsfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Alma stirrade på sin man. Hvarthän syftade han? — hvad var hans afsigt med denna besynnerliga inledning? och hvad skulle följa derpå? Plötsligen erinrade hon sig det anonyma bref, hvari hans böjelse för grefvinnan de Romigny omtalats. Kunde han — — ville han — —? Almas hjerta slog högt vid denna tanke, som hon knappt vågade tänka ut, som hon ej ansåg rätt att fullfölja i dess konseqvenser. Hör mig, Almal fortfor Lindenstråle efter en kort paus. bå jag nu inser, att jag misstagit mig, att jag aldrig kan vinna din kärlek, förstår jag också mycket väl, att det är bäst för oss begge, att vårt äktenskap blir upplöst — helst — helst då du älskar en annan. Lindenstråle uttalade dessa ord med stort eftertryck, och han fästade på sin stackars hustru en genomborrande blick. Hon greps af en outsäglig bestörtning; det var, som om allt blodet i hennes ådror plötsligt strömmat till hjertat. Hon hade aldrig sjelf misstänkt, att den känsla, hon hyste för professor NF, var kärlek; hon hade tvertom alltintill denna stund trott, att det skulle förunnas henne att gå genom lifvet utan att personligen lära känna hvad kärlek är. Hennes oskuld och själsrenhet hade hindrat henne från att uppfatta sin beundran och hängif.enhet för den ädle vetenskapsmannen såsom något annat än känslor, som alla hustrur kunna hysa för andra män än dem, med hvilka de äro förenade genom äkten) Se H.-T. N:o 217.