Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 1

—-00 ö(14 6(41— is, Yad. Den sednare deremot rosade visst vlicke marknaden, ty första dagen måste auktionen afstanna af brist på köpare, och et andra dagen gick den klent. Af 90,000 mss ocken säldes visst ej mer än 25,000, och k, underligt var det ej, då varan ingalunda es var ,utmärkt och priserna alls icke mot1svarande hvad man kunnat vänta vid en tt realisation. Man bör hoppas, att sådant hsskoj ej mer kommer ifråga, eller att åtominstone ingen förnustig menniska låter i-lura sig vidare. it! Upsala trädgårdssällskap har från den n 21—28 sin stora utställning af trädgärdsa växter på Rullan, med prisutdelning. Upsala d. 18 Sept. i Minnesfesten vid aftäckandet af Israel IIvassers grafvård. i Israel Ilvasser — ett namn som vunnit europeisk ryktbarhet, och hvilket Sverges läkarekår alltid skall nämna med vördnad och beundran; detta namn står nu ristadt på en vård, hvilken tillgifvenheten och saknaden reste till åminnelse af vetenskapsmannen och menniskan. Upsala läkareförening samlades i går eftermiddag, efter hållen sammankomst, kl. 6 på sitt sessionsrum och afgick derifrån i procession, företrädd af sin Esculapiistaf, och hedrad med närvaron af en mängd fremmande läkare och medlemmar af Karl Johans-förbundet, till kyrkogården, för att fälla täckelset af den på Israel Hvyassers graf nyss uppresta grafstenen. Vid grafven, der en stor skara menniskor samlats för att öfvervara akten, höll professor Glas, som nu innehar den hädangångnes lärostol, ett längre föredrag, der han utvecklade med vackra ord och höga tankar, hvad Israel Hvasser varit såsom läkare, föreläsare, skriftställare, politiker, ethiker och estetiker. Han nämnde honom, såsom en ,, man som få, en lärare som ingen, en enhetets man med blicken alltid riktad uppåt, framåt och inåt, som sträng och omutlig emot sig sjelf och sitt stora svärf, allt för lite, kanhända, frågade efter det jordiska, en man med stor hjerna, der likvisst tankarne brottades med hvarandra, och man ej kundo fatta huru han kunde gifva klarhet och uttryck tör allt det högre han derinne rymde, och som ur sitt vetandes rikedom icke sådde med handen, utan, för att nyttja en bild: ,,med hela säcken. Han talade vidare om honom såsom stiftaren af Karl Johans-förbundet; huru Hvasser, då tadlet och hatet afsköto sina pilar mot det stora idealet, Karl Johan, hvässade sin penna för att med densamma rentvå honom för samtid och efterverld, och till sist samlade kring sig dessa män, som bildade sagde förbund, om hvilket Hvasser sjelf yttrat, att det aldrig var ämnadt att blifva ett politiskt. Han framkallade minnet af honom, såsom läkareföreningens stiftare, en förening, om hvars verksamhet Hvasser vid sin död var öfvertygad att den skulle arbeta i den riktning han tänkt sig: genom medlemmarnes eget arbete och lärarnes ledning belysa dagens stora frågor på det stora fältet, och genom inbördes aktning och tillmötesgående bilda en duglig och aktad kår; , och nu, slutade talaren, då qvällen skymmer och vi stå vid den store mannens graf, samlade att fira hans minne, tycker jag mig se honom blicka ner på denna Jäkarekår, och må hans ande hvila öfver densamma. Derpå aftäcktes en serdeles vacker och enkel grafvärd med Hva daljong och följande inskription: ISRAEL HVNASSER, född d. 17 Sept. 1790, död d. 11 Maji 1860. Lärjungar och vänner reste vården. Före akten afsjöngos följande verser af prof. Santeson, på melodien ,,Ur Svenska hjertans djup en gång: I lärjungars och vänners rund Din bild vi mana denna stund Från fiydda dagar fram. Dröj bland oss sådan. som Du var Med hjertat varmt och tanken klar, En föresyn for framtidsdar, Du man af kärnfast stam! Ditt minne lefva skall bland oss Och lysa med ditt snilles bloss, Vid hjertats låga tändt. Hvad sannt och skönt, som Du oss gaf, Sig höjer friskt ur glömskans haf; Det spirar än uppå Din graf. Tack för hvad Du oss skänkt! Sedan täckelset fallit sjöng den tredubbla qvartetten Geijers ,, Stilla Skuggor, hvarpå man besåg grafstenen och åtskiljdes sör att åter råkas kl. 8 vid en gemensam minneskollation, på Stora Gillesalen. Denna var för tillfället försedd med talarestol, omaifven af granar, i hvars bakgrund en lagerkrönt byst, ett riktigt mästerverk hvad likhet beträffar, af Hvasser höjde sig mellan cypresser och bladväxter. Efter en enkel sexa besteg professoren Hedenius talarestolen, såsom läkareföreningens sekreterare, och höll ett glänsande tal öfver den döde, hvarpå afsjöngs Integer vitee. Professor Holmgren bringade sedan föremålet läkareföreningens hyllning i ett! versifieradt föredrag, hvarpå kören sjöng ,, Snabba äro lifvets stunder. Professor Svedelius, såsom akademiens n. v. rektor magnifikus, var den näste talaren, och i ett föredrag, motsvarande sitt talare-rykte, föreslog han en skål för Israel Hvassers minne såsom ännu lefvande friskt uti universitetets hågkomst, der han i 25 år verkat som professor, och han framhöll enskilda drag af sin personliga beröring med honom, då Svedelius såsom studentkårens ordförande hade att med Hvasser, såsom rektor, afsöra många missförhållanden, som då rådde, ,men, sade talaren, ,,han var den ende man jag hört, som kunde göra det ojemnt var till jenmt. Efter talet afsjöngs ,Värt land!. — Professor Sundevall bringade derpå gästerna sin och de församlades helsning och tackade dem för att de