Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 1

Hur äger du rätt att påstå något sådant? Tanken, att jag skulle kunna älska denne man har alltjemt varit mig fullkomligt främmande, huru högt jag än beundrat och värderat honom. Har du än ej insett, att du älskade honom, har detta likafullt varit förhållandet. UHvartill tjenar att tvista derom? Om du ransakar djupet af ditt hjerta, skall du snart finna det. Äunu en gång säger jag dig, att, såsom sakerna nu stå, är Jag böjd för skiljsmässa; och den skall lätt kunna åstadkommas derigenom, att du återvänder med fru C. till Sverge, och jag stannar utomlands. Du lyser då efter mig, och som jag inte kommer att infinna mig, blir skilsmässan i sinom tid förklarad laglig. Jag återger dig således din frihet, om hvilken du så ifrigt anropade mig kort före vårt giftermål — men blott med det vilkor, du sjelf föreslog, då du önskade att förskonas från detta äktenskap. Lindenstråle teg en stund och betraktade Alma forskande. Hon satt blek och darrande och ansträngde sig att reda sina tankar. Hon insåg, att hon icke hade rätt att öfvergifva den man, hon inför Gud svurit trohetens ed för lifvet, men öfvergaf han henne, så var hon ju utan skuld i skiljsmässan. Hon bemödade sig om att ej önska, att han skulle verkställa sin hotelse eller sitt löfte — hon visste ej rätt hvad hon skulle kalla det. Hon bad varmt och innerligt den himmelske Fadren, att han i denna svåra stund skulle gifva henne styrka att handla rätt. Då Alma icke sade något till svar på kammarherrens ord, fortfor denne omsider: 5 Vilkoret var, som du torde erinra dig, halfva din förmögenhet. Om jag öfverger dig, förlorar jag all rätt till densamma — jag kan då inte, enligt lag, fordra något deraf. Ville du än nu lemna mig en skriftlig förbindelse på hvad jag fordrar, skulle den ej gälla, då du är min hustru och oberättigad att utar mitt tillstånd lagligen besluta