Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 1

skapets band. Att hon, som ingått en äktenskaplig förbindelse med en man, skulle älska en annan kort efter det hon aflagt det heliga löftet — detta var en tanke, som, när den af andra framställdes, skulle fylla henne med sasa. och dock — hvarför var det, som professorns bild i detta ögonblick visade sig för hennes själs ögon? Hon hatade sig sjelf, för att hon nu ej kunde låta bli att tänka på honom, för att hon ej med tillräckligt mod och tillförsigt kunde möta Lindensträles skarpa blick. Småningom vann hon dock nog välde öfver sig, för att säga till honom: Du missade dig väl — din mening var naturligtvis, att du sjelf älskade en annan än mig. Kammarherren var fullkomligt beredd på detta mothugg, och han sade lugnt: Nej, Alma, det var om din kärlek för en annan, som jag talade, och jag skall säga hvem det är, som du älskar. Det är professor Ragnar Näs ec En hög rodnad färgade Almas kinder, för att snabbt lemna rum för en dödlig blekhet. Hon såg med förfäran på Lindenstråle. Det var, som om en demon hade talat genom honom. Huru hade ej denne man plågat henne! — huru plågade ej han henne i denna stund! Han namngaf och väckte till fullt lif den känsla, som slumrat okänd i djupet af hennes hjerta. Han kom henne att med outsäglig smärta fördöma och förakta sig sjelf, för att hon hyste en kärlek, som hennes stränga, verkligt kristliga grundsatser betecknade såsom brottslig. — Emellertid visste hon med sig, att hon aldrig före denna stund misstänkt, att den plats, hon inrymt i sitt hjerta åt den lärde, var den, på hvilken hennes man kunde göra anspråk på grund af hennes vid altaret gifna löften. Hon vågade hop pas, att hvad hon erfor i denna stund var blott en öfvergående själsförvirring, en yrsel, som snart