Fr ————— ————— Han steg häftigt upp och vandrade fram och: tillbaka i det lilla rummet, som ej var beräknadt för promenader. Plötsligt stannade han och tog fram ur en skrifbordslåda ett porträtt, som röjde en talangfull konstnär. Det var grefvinnan de Romignys och återgaf denna törtjusande dams fägring — ja, till och med det skälmska, bedårande leendet och den ljufva blicken så mycket som en afbildning kan det. Grefvinnan hade vid afskedet skänkt honom det, väl vetande, att det var egnadt att underhålia den starka passionens eld i hans själ, Han betraktade det länge, och den förändring, som denne mans ansigte dervid undergick, var anmärkningsvärd. Den mulna pannan klarnade, ögonen började att glöda, och hans utseende fick något på en gång sinnligt och truktansvärdt i sitt uttryck, Arma Alma! Väl om du aldrig kommit i denne mans väg! Han lade varsamt in porträttet i lådan och satt länge djupt begrundande i ett soffhörn. Slutligen steg han upp, och de hårdt sammanpressade läpparna, kroppens säkra hållning och de fasta stegen, hvarmed han närmade sig dörren, skulle röjt för den, som observerat honom, att han omsider fattat ett beslut — att han blifvit follt ense med sig sjelf, Han gick till sin hustrus förmak och fann henne der ensam, då fru CF gått att besöka sin syster, fru Stälhjelm, och Ebba. Alma satt i en fåtölj och läste Legouves ,Ihistoire morale de la semme. Då hennes man inträdde, sänktes handen, hvari hon höll boken, och hon såg frågande på honom. A Lindenstråle, som visste, att fru O ej var hemma, sade till Alma: ,Jag skulle vilja ha ett ostördt samtal med dig om något vigtigt, i händelse du ej är hindrad att lemna mig uppmärksamhet. Vi kunna, om du så tycker, tillsäga betjeningen, att du ej tar emot!