derbörande guvernör nästan alltid samstämmiga, rekommendation, af ryske kejsaren personligen — utfaller så, att parti-, kotterieller grupp-väsendet småningom upphör. Detta väsende, af så mycken förargelse för kommunen, skänker dock åt sällskapslifvet ett litet, pikant intresse. Man kan knappt tänka sig något putslustigare, än att se tvenne kärngubbar, hvardera arga partigängare i sin grupp, mötas i ett samqväm, bliga på hvarandra, utan att helsa, men en half timma sednare fraternisera vid toddyglaset, upphöja sin kandidat till skyarna och lasta de öfriga. De sköna hafva naturligtvis också sina sympatier i denna stadsvigtiga angelägenhet, ehuru de ingalunda städse hysa samma åsigter deri, som deras fäder, män och bröder. Man ansåg det vara möjligt, ja, till och med ganska sannolikt, att saken komme att afgöras af — fru guvernörskan, ett mycket älskvärdt fruntimmer, dotter till en tysk apothekare i Petersburg. Men nu ett par ord om stadens yttre fysionomi, hvilken icke är oäfven. I byggnadsstilen råder en viss jemnhet, men några arkitektoniska prydnader förekomma ej. En liten bäck med det för svenska öron föga välljudande namnet Oritpudas (ingstflodgren) delar staden i tvenne hälfter, och på ömse sidor om denna finnas vackra promenader. Dessa fortsättas längs en mängd, genom gångbroar förenade, små holmar i forsen, benämnda Hevisaaret (Fröjdeholmarna), för hvilkas prydnader natur och konst samverkat. Förbindelsen emellan staden samt bamnen och redden förmedlas af några ångslupar, och nästa sommar torde färjan öfver Uleå elf icke mera behöfva användas, ty då hoppas man, att den af svensken Adelsköld konstruerade, vackra bron öfver elfven, som i vinter skall nå sin fulländning, kan upplåtas för trafiken. Storartade planer att med dylika broar förse de öfriga norra elfvarne, hvälfvas i mången finsk patriots hjerna, men torde tills vidare stanna inom sådan förbening. Först en jernväg från Helsingfors till Uleåborg och sedan. ..-. Auf Wiedersehen! I qväll går jag ombord på ångaren Oula, den fordne svenske Erik Wäderhatt, hamnar troligen i morgon i Brahestad och skall tvifvelsutan derifrån åter teckna N. B.