återvände kort sedan du gick hemifrån. Följ mig; eljest är jag tynngen att gå hem och säga henne, att du är här, och då kan du föreställa dig, hur hon blir till sinnes. ,Hvad skulle du här? Hur har du kommit hit? Och bur skall jag kunna afbryta gående —1764 8sp—. Kom, kom bara! bad llagen ifrigt och tog o . , honom i armen. ,Koniver du inte genast, 8sl kommer du att ångra dig. Jag all 144 usk henne mot dig och låta henne veta, att uu Vller på att spela bort hela den förmögenhet, du fick med henne. Da är galen. Gå, och lemna mig i ro, sade Silvercrantz, utan att dock kunna qväfva en känsla af ångest, af fruktan för Hagens hotelse. ,Ja, jag gårk, sade Hagen och såg in i hans öga med en fast blick. , Men följer du inte mig, så kan du vara alldeles säker på, att jag låter din fru veta, huru du beter dig — huru du håller på att ruinera henne. Hon vet redan, att du brukar vistas utomhus, när hon är borta. Hon skall upplysas om allt, och om jag icke misstager mig, får du sedan hvarken natt eller dag någon r0. De franska herrarne vid bordet funno samtalet för långt och började knota. Hagen gick mot dörren med fasta steg och utan att se sig om. En svår strid hade försiggått i Silvercrantz själ, men kärleken till hustrun och klokheten segrade nu omsider öfver spelets demon. Han kallade på Hagen, uppgjorde hastigt sina affärer med de begge herrarne, som flera aftnar å rad åderlåtit hans kassa, och begaf sig hem i sällskap med baronen. Euphrosyne var honom till mötes och emottog honom med en ström af tårar, som dock stannade, då Hagen försäkrade, att hon ej hatt ringaste skäl till svartsjuka, att Silvercrantz hädanefter komme att tillbringa sina aftnar i hennes närhet,