Göteborg d. I7 September. Det församlade kyrkomötet har i gärdagens plenum afhandlat sitt första utottsbetänkande, rörande vissa återstående prebendepastorater, och har med en majoritet af 37 röster mot 22, med förkastande af kyrko-lagutskottets utlåtande, antagit d:r Sondns förslag om nämnda pastoraters indragning, hvarvid likvisst det vilkor blifvit bifogadt, att teologie-lärarebefattningar skulle vara förenade med en viss tids presterlig tjenstgöring, eller, med andra ord, att dessa lärare skola vara ordinerade prester. Då detta är kyrkomötets första beslut på det kyrkliga området, ligger deri ett tecken, att mötets majoritet ej är alldeles otillgängligt för skäl, som tala för ett visst framåtgående, till behjertande af församlingarnes kraf, om man också dervid velat binda ett vilkor, som röjer, enligt hvad vi förut påpekat, en betydlig klentrogenhet rörande ett sjelfständigt teologiskt studiums resultater. Men denna klentrogenhet må vara de rättrognes ensak. Vill man fordra den presterliga ordinationen såsom vilkor för lärarebetattning i religionsvetenskapen, så kan visserligen detta vilkor vara menligt för denna vetenskaps sjelfständiga behandling från teologernas sida; men faran deraf kan likväl ej blitva särdeles stor, då man funnit, att utom det teologiska lägret män uppträdt, hvilka häfda vetenskapens och den fria forskningens sak, och då det ej är anledning betara, att icke sådane män skola äfven framdeles finnas. Sanningssökandets anda en gång vaknad till lif låter icke så lätt undertrycka sig, och något motstånd mer eller mindre från teologernas ex professo sida betyder i detta hänseende föga.