Vv D52 — OO — 2C A-HnÅ2 TULLLUÄGTUÄUIIUNÄ skogsbränderna; andra ställen hotas af samma öde. Dagens post. ÖSTERRIKE. Den böhmiska landtdagen har den 9 dennes ånyo börjat sina möten efter två veckors arbrott på grund af utskottens vidlyftiga arbeten. Landtmarskalken uppläste den 9 dennes en uppmaning till de 81 czekiska deputerade, som utträdt, att inställa sig i församlingen, enär i motsatt fall nya val skulle utskrifvas. Tillika förklarade han, att han icke funnit sig töranlåten att meddela kejsaren den czekiska ,.deklarationen, enär dess innehåll icke egnade sig dertill. Under förra veckan afsades ånyo åtskilliga domar i pressmål mot czekiska tidningarne. Den 11 dennes blef det lagdt beslag på samtliga czekiska tidningar. Rikskanslern Beust har redan den 9 dennes intagit sin plats på landtdagen som representant för staden Reichenburg. Stämningen i de czekiska kretsarne är naturligtvis mycket förbittrad. Enligt tidningarne i Wien af den 12 dennes hade bref inträffat från Prag, som meddelade, att tyskarne på landtdagen ämnade föreslå att anställa åtal mot de czekiska medlemmar, som uteblifvit. FRANKRIKE. Ett telegram från Toulon meddelar underrättelsen, att supplementvalen i Vardepartementet, vid hvilkas utgång detädemokratiska partiet fästat så stora förhoppningar, utfallit olyckligt för oppositionen, enär regeringens kandidat Peyrin segrat öfver den republikanskt sinnade valkandidaten Dufaure. Utan tvifvel skall den splittring, som på sednare tider gifvit sig tillkänna i de demokratiska kretsarne, härigenom blifva ytterligare förökad. RYSSLAND. En kori espondent i Berlin till ,,Times, hvilkens sympatier för Preussen äro mycket utpreglade, känner sig oroad af det ryska kabinettets hållning under de nuvarande politiska förvecklingarne. Kejsar Alexander — säger han — hvilkens planer företrädesvis äro riktade på Orienten, har flera gånger vändt sig till Frankrike för att vinna denna stat för din politik. Det franska kabinettet skulle möjligen hafva mottagit de anbud, som från rysk sida blefvo gjorda, om det på samma gång af preussiska regeringen kunde erhållit en bindande öfverenskommelse om, att den icke skulle vända sig till nytta oroligheterna i Orienten för att vid första tillfälle utsträcka händerna efter de tyska sydstaterna. Då detta emellertid misslyckades för Frankrike, har det icke velat inlåta sig på det turkiska äfventyret och derföre tillsvidare låtit Preussen göra hvad det ville. Men efter den tiden har det bildat sig ett stort och inflytelserikt parti vid ryska hofvet, som fordrar. att man skall lemna Frankrike frihet att göra hvad det vill med Preussen, endast det låter Ryseland få fria händer i afseende på Turkiet. Emellertid är det icke stor utsigt för, att denna liga skall komma till stånd, enär de tre aagripna makterna — Österrike, Preussen och Turkiet — lätt kunde bringa de anfallande i allvarsam fara. Men det gifves en annan möjlighet. Hvad, om Ryssland, som önskar framkalla en kris i Orienten, icke blott beslutade sig för att lemna Frankrike fria händer i afseende på Preussen, utan äfven samtyckte till att låta Österrike deltaga i det orientaliska bytet? Så som sakerna för närvarande stå i Petersburg, skulle ett sådant steg som detta ingalunda tilihöra omöjligheterna, vare sig då, att Ryssland finge skrupler vid tanken på, att det på detta sätt skulle uppgifva sina förhoppningar om större eröfringar i framtiden genom att nu mottaga mindre fördelar. Ty det kan icke vara tvifvelaktigt, att Österrike i detta fall ju skulle söka befästa sitt inflytande både i Orienten och Tyskland. Om en sådan gemenskap mellan Österrike och Ryssland kom till stånd genom Frankrikes understöd, kunde Österrike lätt blifva mäktigt nog att lägga hinder i vägen för Rysslands ytterligare utvidgning i Orienten. Det vore just icke otänkbart, att ett nytt preussiskt-österrikiskt krig om öfverväldet i Tyskland ånyo kunde reducera Österrike till sin nuvarande ställning samt att Ryssland tog en sådan eventualitet i betraktande; men troligare är likväl, att Ryssland söker undgå chancer af detta slag och tillsvidare bestämmer sin politik efter darens händelser. Def är närmast på grund häraf, som en fransk-rysk allians ligger temligen aflagsen. Ryssland vexlar visserligen koketterande blickar med kabinettet : Paris och visar köld gentemot Preussen, men at gå längre finner det icke vara öfverensstämmande med sina egna intressen. Förhållandet mellar hofven i Petersburg och Berlin skall troligen derför förblifva drägligt nog. Destovärre — tillägger korrespondenten — kan detta icke sägas om för. hållandet mellan de tvenne nationerna: tyska och ryssar. Den tvedrägt och ömsesidiga ovilia som uppstått mellan dem, är så till vida af poli tisk betydelse, som den stärker det antipreussiske partiet i vinterpalatset. Som bevis på denna stigande misstäm ning mellan ryssar och tyskar meddela korrespondenten en skrifvelse från en Ryssland bosatt tysk till den preussisk: Post, hvaruti denne bittert beklagar sig öfver, att ryssarne icke längre vilja er känna tyskarne som sina oumbärliga läro mästare i vetenskap och konst, kultur oci humanitet, utan inbilla sig, att de kunn: stå ps cona han och ära afglioa eftar at