Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1868, sida 2

på egen hand, tillsammans med demimondens hjeltinnor, att, om grefvinnan tviflade härpå, hom blott behöfde begära närmare underrättelser om saken i fråga af brefskrifvaren i bref adresseradt till Z. och inlemnadt hos svenske konsuln, då bevis för uppgifternas sanningsenlighet skulle genast erhållas. ,Betaldt som qvitteras, sade Lindenstråle med ett nästan diaboliskt leende, i det han förseglade brefvet. X. Grefvinnan Hilma Odeleranta satt och läste .Gazette des Etrangers, då hon mottog en anonym skrifvelse, hvars författare vi dock känna. Det är ej lätt att skildra den sinnesstämning hvari dess genomläsning försatte den unga damen Hon rodnade först och bleknade sedan samt steg derefter upp, krampaktigt kramande brefvet. Hastigt gick hon fram och tillbaka i rummet och vred sina händer i förtviflan; hon ville störta in till sin man, som hou ansåg ej ännu vara utgången, och som nyss i allsköns sämja med henne druckit caf au lait, men hon besinnade sig och satte sig i ett soffhörn att fundera på de steg, som borde tagas. Hon tviflade icke det ringaste på, att beskyllningarne mot Hugo voro grundade; tvärtom öfverensstämde de endast alltför väl med de dystra aningar, som flera veckor plågat henne. Redan före hennes giftermål hade rykten om den unge grefvens svaghet för det vackra könet nått hennes öron, men hon litade blindt på hans talrika kärleksförsäkringar. Hans skönhet och behagliga manårer intogo henne till hans fördel, och hans rang bidrog äfven betydligt att komma henne att blunda för hvad som var egnadt att väcka misstro mot honom, (Forts.)