Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDRARE DELEN. Här funnos skildringar af det lif, Alma fört under nära tvenne månader i den stora hufvudstaden, anteckningar rörande hvad hon sett och hört, beskrifningar på de personer, hon lärt känna, och af reflexioner beledsagade återgifvanden af samtalen med dem. De franska herrar och damer, som hon gjort bekantskap med i sina väninnors salonger, voro här karakteriserade med ganska betydlig talang, och yttranden, som de mest framstående herrarne fällt, voro klart och redigt refererade. Lindenstråle kunde ej dölja för sig, att författarinnan till denna dagbok var rikt begåfvad, och att hernes kunskapsförråd var ovanligt stort och gediget, för att anträffas hos en så ung qvinna. Men detta intog ej honom till hennes fördel — tvärtom gjorde det honom, om möjligt, ännu kallsinnigare mot henne, än han hittills varit. Vi ha redan förut nämnt, att öfverlägsna och belästa qvinnor ej voro i hans smak. Qvinnan var i hans tanka endast till, för att genom sin skönhet, sitt behagliga väsende, sitt glada och lekande skämt förljukå mannens lif; hans åsigter i detta hänseende liknade musulmännens, ehuru sällan om någonsin en af dessa Orientens söner gripits af en så stark lidelse för någon qvinna som den, han hyste för den sköna grefvinnan de Romigny. I dagboken talades mycket om professorn — ja, kring honom rörde sig obestridligen författarTinnans tankar vida mer än kring någon annan person. Hvad professorn yttrat var liksom in) Se H-T. N:o 213.