Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Alma hade aldrig förr ens anspelat på sina äktenskapliga förhållanden under sina samtal med professorn, och nu såg han på henne med det hjertligaste deltagande. Han tänkte nu klart hvad som förut dunkelt föresväfvat honom; han frågade sig hvad det kunde vara, som förmått Alma att välja en man till följeslagare på lifvets väg, med hvilken hon icke harmonierade det ringaste — en man, som, att döma af alla tecken, hvarken var älskad af henne eller älskade henne. Han hade redan antydt, att han ansåg henne sakna den kraft, som bryter motstånd och gör den egna viljan gällande i strid mot andras; han stärktes nu i denna öfvertygelse och trodde, att en svag eftergifvenhet för Lindenstråles enträgna och häftiga uppträdande bragt henne i de förhållanden, hvari hon befann sig, att hon antingen af medlidande eller af fruktan för honom beslutit sig för att bli hans maka. Men äfven denna förklaring tycktes mindre sannolik. Under det att professorn tänkte detta, samtalade Alma med en af sina franska väninnor, som emellertid nalkats henne. Sedan denna aflägsnat sig, för att säga något till sin man, sade den lärde till den unga friherrinnan: Ni ser helt visst saken för mycket i mörkt. Jag har aldrig hört er man neka er något, och han skall helt visst med nöje uppfylla era önskningar, om ni skulle vilja närmare känna de inom vetenskapen eller litteraturen framstående personligheter, som finnas i vår hufrudstad. För mig ) Se H-I. N:o 211.