Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1868, sida 2

Blandade ämnen. Ett mord begicks nyligen i Danmark af en person vid namn Karl Ludvig Björnberg, som är född i Tyskland, men svensk undersåte. Om mordet och mördaren, hvilken nyligen häktades i Hessleholm och införpassades till Kristianstads cellfängelse samt derefter öfversändes till Köpenhamn, skritves i ,,Berl. Tid.: Då den i Sverge anhållne mördaren blef af danska myndigheterna utfordrad, vägrade svenska regeringen utleverera honom, på den grund att han, oaktadt född i Tyskland, är svensk undersäte. Deremot har länsstyrelsen för Kristianstads län, hvarest han arresterats och i hvars länsfångelse han varit insatt, medgifvit hans öfverförande hit, för att, med tillhjelp af de upplysningar, som blott på sjelfva platsen för brottens förötvande kunna erhållas, det må lyckas framdraga hela sanningen i dagsljuset. Arrestanten hitfördes af landssekreteraren i nämnde län och under bevakning af kronolänsman Bring och en gevaldiger. Han bevakas i arresten af de två sistnämnda och kommer att med samma bevakning återföras, så snart nödiga upplysningar erhållas vid de förhör och andra undersökningar, som redan äro började af domaren i Köpenhamns kriminal-och politirätt.Om hvad som hittills vidare förekommit i denna sak meddelar vBerl. Tid. för Thorsdagen d. 3 d:s följande: Etter anmodan af domaren i kriminaloch politirätten, assessor Wallrik, som afhällit den förberedande undersökningen ötver den 21-årigearbetskarlen Jens Jörgensens mördare, Karl Ludvig Jörnberg, fördes denne i går till gerningsstället, ör att i närvaro at de svenska öfverhetspersoner, som fört honom hit från Sverge, Köpenhamns polisdirektörer m. fl., närmare utvisa hvarest och på hvad sätt förbrytelsen blifvit begången. Af de upplysningar, som då erhöllos, framgår foljande: Mändagen den 24 Aug. omkring kl. half 8 lemnade Jörgensen och Björnberg deras gemensamma logi och begåfvo sig till Nörrebrogatan, i det att den sistnämnde, som visste att Jörgensen hade hos sig 19 rdr i en portemonnä, hade inbillat denne, — som var en mycket godtrogen och beskedlig karl, — att han skulle skaffa honom tjenst hos en i närheten af Leersöen boende man, hvarest Jorgensen hoppades kunna blifva till våren, då han åmnade gifta sig med sin fästmö, en här i staden anställd piga, hvarefter han ämnade utvandra. till Amerika. De fortsatte sin vandring nedåt Nörrebro till dess Björnberg vid ,,Petersminde vek af på en atsides genom rådmansmarken löpande väg, hvarifrån han, såsom han förmodligen uppgifvit, för att gå en genväg, förde Jörgensen in på en plöjd åker, hvarest de på ena sidan voro skyddade af en hög häck och på den andra hade flera åkrar emellan sig och vägen. Björnberg, som, oaktadt föreliggande omständigheter på det starkaste tala deremot, fortfarande påstår, att det icke till att börja med varit hans afsigt att locka ut Jörgensen för att råna och mörda honom, men att denna tanke uppstod hos honom efter en träta dem emellan, till hvilken den mördade gaf anledning, och som föranleddes deraf att J.;yttrade, att alla svenska arbetare borde jagas ut af landet — hade dock sannolikt ännu icke ansett stället nog aflägset för dådets utförande, hvarför han fick sitt offer med sig öfver hägnet vid jernhanan, långs hvilken de gingo tillsammans ett litet stycke ned emot Hellerup, hvarefter de åter kröpo öfver hägnet in på en till ,, Marielyst hörande jordplats, som gränsar till doseringen vid Leersöen. Här föregick nu den förfärliga kampen, som varade icke mindre än halfannan timme, och som efterlemnade spår i flera blodpölar, som voro synliga i jorden ett par dagar efter mordet. Björnberg tog upp sin knif ur fickan och gaf Jörgensen ett. häftigt hugg, som riktades emot alsen, men träffade öfver ansigtet och näsan. Efter hvad Jörgensen — som bestämdt nekat att hafra gifrit anled. ning till någon träta — före sin död förklarade, synes detta angrepp redan hafva egt rum vid Lägnets öfverstigande. Derefter följde en mängd större och mindre hugg eller stygn, soma på ets oregelmessigt sätt träffade Jörgensen i ansigtet och på halsen (hvarest tillsammans funnos några och 20 sår), i det den olycklige sannolikt hällit armen framför sig för att värna sig. Jörgevsen bad nu för sitt lif samt tog fram penningar och ur, men då han tillbjöd sin angripare dessa föremål. föllo de jemte Jörgensens knif på marken. Det var emellertid förgäfves den olycklige bad för sig och till och med sade: ,,Om du nu vill låta mig gå, och om du hjelper mig att tvätta bort blodet, vill jag säga, att det blott varit ett slagsmål, som egt rum emellan oss. Björnberg höll fortfarande Jörgensen fast i bröstet, medan han drog honom med sig under det han sökte efter portemonän. Under ult detta kom händelsevis en man gående förbi doseringen och blef, då de två personernas llning säkerligen förekom honom misstänkt, ett ögonblick stående stilla för att observera dem. Detta märktes af Björnberg, som vände Jörgensen, hvilken icke sett mannen, om sålunda, att denne kom med ryggen emot doseringen, hvarefter B., som han uttryckte sig, talade ganska fint till Jörsensen, på det att Jörgensen skulle hålla sig lugm och icke märka att en tredje man var tillstädesDå främligen gått sin väg, tilldelade arrestanten, om under kampen tappat sin knif, Jörgensen det; första slaget med en på marken funnen sten, och lå den olyeklige, just som ett bantåg till Köpenhamn raserade förbi, ropade om hjelp, gaf han hosdM med stenen det ena hårda slaget i hufrulet efter det andra, så att Jörgensen sjönk till orden, hvarefter Björnberg kastade sig ötver och, ökte qväfva honom, vid hvilket tillfälle Jörgensen et honom i en finger, det enda sår angriparem rhåll. Derhå tilldelade han honom ånyo flera lag med stenen till dess han helt och hället förorade medvetandet. Björnberg tog honom då i enen och släpade honom c:a 20 alnar Ängs maren bort till grafven vid doseringen, och då han erefter såg, att Jörgensen ännu visade spår tilk f, gaf han offret, som låg på magen, med en anan der i närheten nnen sten ett slag i bakufvudet så våldsamt, som han kunde slå. Han ig då huru Jörgensens kropp pkrympte sig ihop ch harde ett rosslande ljud i offrots hals, hvarter han, i den tanka att Jörgensen nu var död, tyndade sig bort, medtagande den mördades rock, örtemonnå och ur. Trois de fruktansvärda sår )egensen erhållit — hufyudskålen hade