Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1868, sida 2

LEN i fCU UTRIKES, FRANKRIKE. Det femtonde numret af La Lantern (Lyktan) utkom den 4 dennes samtidigt Paris och Brässel. Denna nummer fylle helt och hållet af utdrag utur prins Loui Napoleons skrifter, med följande ironisk; inledning af utgifvaren: När jag gifver ut La ianterne utomlands, lå ter franska regeringen hindra henne att komm: öfver gränsen. När jag gifver ut La Lanterne Paris, låter franska regeringen taga henne i be slag hos boktryckarne före solens uppgång. Tret ton månaders fängelse och 10,000 francs böter p nummer göra vid slutet af årgången, som bestå at 52 nummer, 676 månaders fängelse och 520,00 ir. böter. Denna utsigt, hvaraf en god del reda: är en verklighet, har förmått mig till eftertanke Jag har ändtligen förstått, att jag misshagar. Jag har derföre beslutit att i ett enda nummer af mil tidning godtgöra hvad som skett. Man bar beskyllt min natur att vara våldsam oc upprorisk. Jag uppoffrar i dag mina revolutionä ra böjelser, och för att ändtligen en gång vara så ker på, att denna femtonde Lanterne hvarkei skall tagas i beslag eller åtalas, har jag kommi på den ideen att låta henne från första raden til den sista redigeras af en annan. Den andre, son ingen skall beskylla för att vilja störa ordninger och trakta efter att förändra regeringen, det A han, segraren vid Solferino, det är Napoleon III. Aldrig har jag, det måste jag förklara, för at icke uppskrämma familjemödrarne, skrifvit någon ting så förmätet och radikalt, men jag stödjer mig på följande hypoteser: Antingen skall detta num mer, som jag utgifver i Paris och i Aachen, bl taget i beslag eller icke bli det. Om det tages beslag, är jag litet nyfiken att få se fransmännen kejsare, som ensam är författare deraf, åtalas fö uppvigling till hat medborgare emellan och fö alla andra förbrytelser, hvilkas hela lista man till lämpat på mig. Då skall jag gerna egna mir hyllning åt en Corniers, en Rotours opartiskhet lå jag är förvissad, att de, som yrkat den högst: trafigraden för mig, skola skynda att med ånni större kraft fordra detsamma af en författare, hvil ken jag icke kan göra anspråk på att närma mig såsom uppmanare till uppror. Om numret deremo cke tages i beslag, skall det bli en läckerbit föl Europa att konstatera huru längmodig den fran ska rättvisan är, då det gäller dem, som aflönnenne. Jag lemnar nu ordet åt min suverän. vIäg är icke okunnig om, att tystnad anstå yckan. Det är onyttigt för den besegrade at nya den rättegång mot lyckan, som menniskoria underkastat honom. Men när segrarne ha missorukat sin seger till den grad, att de hämnas derfver som ett nederlag, kallande till sin hjelp föralet och lögnen, dessa svaghetens och rädslans vaven, då blir motståndet en pligt och att tiga en eghet. Härefter följa femton sidor med utdrag, rilka Rochefort beledsagar med följande Homkhing; .I hafven läst, mine herrar. Sägen mig nu, om cke min Lanterne i jemförelse med dessa knallilfver-elucubrationer tyckes vara skrifven efter liktamen af fru Deshoulhiöres lam. AAA