Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1868, sida 2

den ljufva doften af en blomma af sällsynt skönhet. Ni är rikare begåfvad, än ni sjelf anar, om ni också saknar en gåfva, som männen ega, nemligen den att kämpa mot vidriga öden och göra den egna viljan gällande på andras bekostpad. Ni är på en gång i besittning af ovanlig tankekraft och rik fantasi; ni är varm, ni är god och ädelsinnad. Tror ni inte då, att det varit en stor fördel för mig att få tala med er? Då ni tillegnat er mina åsigter, tycker jag, att de vunnit i skönhet och styrka, liksom om de genomgått en distilleringsprocess. Då något af hvad jag sagt ej godkänts af er, har jag på allvar underkastat min tanke en närmare pröfning, och ofta har jag funnit, att ni haft rätt, om än ni ej kunnat bevisa det genom argumenter. Det har varit den sköna själens instinkt, som vägledt er, der ej er ovanliga intelligens funnit lösningen af gåtan. Och dock är ni så ung! Hvad skall ni inte ha blifvit, när ni hunnit mina år! Alma, som vanligen med missnöje afhörde loford, lyssnade dock med en på engång djup och glad rörelse till de ord, som professorn uttalade. Hon skulle ansett sig mycket lycklig öfver att så uppskattas af honom, då hon icke ett ögonblick tviflade på, att den ädle mannen talade uppriktigt, om ej de sista orden varit egnade att väcka en smärtsam känsla. Huru skulle hon kunna utveckla sig såsom han väntade? Han var den ende svenske man, hvilken, sedan hon blifvit ,stor, talat med henne något, som var egnadt att vidga hennes vyer och förädla och höja hennes verldsiskådning, på samma gång det ökade hennes kunskapsförråd. Hon skulle tillbringa sitt lif tillsammans med en man, som — enligt hvad hon rott sig märka — fann hennes törst efter vetande och hennes intresse för höga idåer narraktiga och odvinliga, en man, hvars egen verldsåskädning ar låg och oädel, en man, som helt och hållet. aknade grundsatser och rätiskänsla. Hon skullel