Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1868, sida 2

kantonerna, ligger ett visst något, som måste verka upplyftande, stärkande och förädlande. Det är en stolt republikansk bergsfästning, som ligger inne i det monarkiska Europa, och som erinrar det om frihetens och jemnlikhetens höga idåer, när det tycks glömma dem. Då våldet och listen i despotismens tjenst lyckats tillintetgöra så många folks frihetsförhoppningar, skulle man frestas att tvifla om framåtskridandet i politiskt och socialt hänseende, om ej detta land stode som en frihetsvännernas fyrbåk och lyste dem genom de vilda bränningarne mot målet. Det är ännu mera, det är i sjelfva verket en mönsterstat i smått, en modell, hvarefter Europas stora stater böra bilda sig. Och sjelfva de höga klipporna tyckas stå der såsom symboler af de stora sanningar, som ligga till grund för Schweitz statslif och alla samhällsförhållanden; stormar från nordan och östan draga öfver dem, utan att förmå rubba dem, och deras anblick fyller åskådarens hjerta med kraft och mod. Ni har, sade Alma, ,,under den tid vi tillbragt i hvarandras närhet, lärt mig den stora betydelsen af så mycket, som förr blott förekom mig som gåtor, men jag skall snart ej se er mera, och då gäller det blott att minnas hvad ni sagt mig. Jag skall alltid vara er tacksam, som ej försmådde att framställa era ider för den stackars olärda qvinnan så enkelt, att hon förstod dem. Det öfverseende, hvarmed ni besvarat mina frågor och lyssnat till mina tankar, då jag framställt dem, på det att de af er måtte bringas till klarhet, vittnar om ert ädla hjerta, och jag skall aldrig glömma, att det var ni, som väckt min ande till dess fulla lif, att det var ni, som skänkt mig de njutningsrikaste stunder jag upplefvat. Tacka mig inte så, sade professorn sänkande både hufvudet och rösten. , Ni vet inte hvad jag njutit af att få vexla ord med er, att utbyta tankar med er. Det var, som insög jag