Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1868, sida 2

turligtvis äfven för hennes begge f. d. pensionskamrater och deras män. Värd och värdinna täflade om att göra tillställningen angenäm för sällskapet, de franska gästerna konverserade med liflighet och värma öfver diverse ämnen, skämt och allvar blandades på ett lyckligt sätt, baron Hagen och hans friherrinna sågo ännu förnöjdare ut än vanligt, och sjelfve kapten Silfvercrantz, som gjort sig besvär att infinna sig, tycktes ej finna tiden lång, utan lyssnade rätt belåtet till parisarnes och parisiskornas lekande bidrag till konversationen. Naturligtvis var professor N ibland de inbjudna, och alla voro ense om att erkänna, det han var en acquisition af första ordningen för hvarje bildadt sällskap, då han så väl förstod att gifva en behaglig och fängslande form åt sina snillrika tankar. Alma hade, upptagen som hon varit af pligten att göra les honneurs, ej kommit i tillfälle att tala med honom, förrän hon temligen långt fram på aftonen upptäcktes af honom, då hon slagit sig till ro i en fönstersmyg för en stund. Jag hör, sade professorn, ,att herrskapet ej kommer att dröja länge i Paris.s Min man, sade Alma, , börjar nu, då säsongen är slut, att längta efter att fortsätta resan. Det blir till det herrliga Schweitz, som vi ställa färden i den Stålbjelmska familjens sällskap. Det skall bli min glädje att få jemföra det Schweitz, som så länge lefvat i min inbillning, med verklighetens och se, om detta sednare är ännu skönare, ännu sublimare. Jag har aldrig, svarade professorn, ,,sett detta underbara bergland, som utöfvar en så utomordentlig dragningskraft på de mest skiljaktiga personer, men jag föreställer mig, att ej blott i sjelfva anblicken af de storartade naturföreteelserna utan äfven i sjelfva luften och i de historiska minnen, som äro förknippade med de serskilta