Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Efter grefvinnan de Romignys afresa sågs kammarherren mycket oftare i sin hustrus sällskap, ehuru något verkligt närmande mellan de begge makarne icke egde rum. Alma var höflig och estergifven mot sin man, men hon var aldrig hjertlig mot honom. Kanske skulle en uppmärksam iakttagare af förhållandet mellan kammarherren och den unga friherrinnan ha funnit, att på den aldra sista tiden hennes kallsinnighet mot honom tilltagit, ehuru hon aldrig talade ovänligt till honom, utan sökte efterkomma hans önskningar på allt sätt. Mot de af hans Stockholmsbekantskaper, hvilkas vistande i Paris vi omnämnt, visade kammarherren sig mycket förekommande, och af den artighet, hvarmed han bemötte grefvinnan Odelcrantz, kunde man finna, att han ville, att den misshällighet, som existerat emellan dem under vintrens lopp, skulle vara glömd, om hon kunde förlåta honom det konsiderationslösa sätt, hvarpå han korsat hennes älsklingsplan. Och det såg verkligen ut, som om grefvinnan kunnat det, ty hon bemötte ej blott Alma utan äfven honom med fullkomlig artighet, nästan såsom ingenting passerat dem emellan. Att hon i sjelfva verket ej glömt den oförrätt, som blifvit tillfogad henne, skall snart visa sig. Lindenstråle gjorde på det hotell, han bebodde, en magnifik middag för dessa Stockholmsbekantskaper äfvensom för flera familjer, af hvilka han och Alma varit inbjudna, och deribland na) Se H.-T. N:o 210,