Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1868, sida 3

——2 nos tories. Visserligen har en differens uppstått bland de sistnämnda, hvilka skiljt sig i en äldre och yngre skola, uttryckt i upprättandet af en ny Carlton Club vid sidan af den äldre. Den förra klubben mser markis Salisburg, Walpole och Harly för sina chefer; den sednare — lord Stanley. Ingen synes vilja rätt vidkännas Disraeli. Af de moderatliberala draga flera sig nu tillbaka från det politiska lifvet, medan vallagen synes dem för demokraisk, och de likväl icke vilja öfvergå till ories, så som t. ex. Kariny, hvilken förut spelat en roll och i hela 36 år representerat Marlborough, som nu förlorar sin na röst; han hoppas på upprättandet af stt mellanparti. Å andra sidan framrycker m hel flock at radikala, såsom alla cheerna för reformligan och för arbetsklasserna: Edmund Beales, öfverste Dixon Patter, den radikale författaren J. H. Dixon, m. fl. Såväl i Birmingham som i Öhelsea — en af de nya hufvudstadskretzarne — hafva arbetarne beslutat att som tandidat uppställa en arbetare, likasom le äfven äro villiga att sammanskjuta peningar till valomkostnader och gifva den valde en årlig summa till hans utgifter som parlamentsmedlem. Likväl tror man cke, att underhuset i sin helhet skall få något synnerligen förändradt utseende, och man slutar i detta afseende efter hvad som skedde år 1832 vid valen efter den örsta reformen. Rikedomen på kandidater framträder i synnerhet i hufvudstadskretsarne: i Chelsea ir det 6, i Tower Hamlets t. o. m. 8, varibland Ayrton, Beales och den store skeppsbyggmästaren Samurda, alla af temigen radikal färg. Tories anstränga isynnerhet sina krafter för att störta Stuart Mill i Westminster, hvarföre det blifvit en nederssak för motpartiet att upprätthålla nans val; en tid ville tories t. o. m. uppställa exguvernören på Jamaika Eyre — sorglig i åminnelse — som hans motkandilat. Bland andra torykandidater bör nämhnas Samuel Baker, den namnkunnige Afrikaesanden. Bland liberala kandidater nämnes Henry Bulwer, den förre ambassadöcen i Madrid och Konstantinopel, romanförfattarens yngre bror. Dagens post. TYSKLAND. Den förre kurfursten af Hessen, som för närvarande bor i Horzowitz vid Prag, har degagnat sin ledighet till att utarbeta ett vidlyftigt memorandum, hvaruti han högidligen protesterat emot sin afsättning och emnar en authentik framställning om den preussiska regeringens beteende mot hoiom. Han utvecklar de grundsatser, hans egering följt ända från det ögonblick, då len slesvigholsteinska frågan åter blef brännande (1863) intill Chur-Hessens formiga ockupation af preussiska trupper, hvilken — efter hans förmening — var lika orättfärdig mot landet, som mot dess furste. Chur-Hessens förhållande till Österrike, Hannover, de tyska sydstaterna, o. 3. v. under den kritiska tiden 1866 är upplyst genom dokumenter. Tonen i den nämnde skriften lärer vara bestämd, men tillika moderat och lugn. Detta memorandum skall nu tillsändas alla regerande furstehus; framdeles ämnar churfursten lata det utkomma i bokhandeln. ÖSTERRIKE. Den österrikiska hufvudstaden har knappast någon gång förut varit besökt af så många fremmande tyska sällskaper, föreningar och festförsamlingar, som under innevarande år. Det är, såsom hade de stämt möte i Wien för att lemna ett i ögonen fallande bevis på, att österrikes uteslutande från Tyskland i verkligheten icke låter genomföra sig. I slutet af Juli var det sky itarne, som från alla Tysklands trakter samlades i Wien; i Augusti hade de tyska konstnärerna ett möte derstädes, och för närvarande hafva de tyska forstmännen och jordbrukarne ett festmöte i kejsarstaden. Vid den bankett, som egde rum den 4 dennes för de fremmande gästerna, besvarade rikskanslern Beust en skål för den nuvarande ministeren och de österrikiska nationaliteterna med följande ord: ,, Vår kejsares:ad, det gamla, men sig ständigt föryngrande Wien, har under detta år flera gånger haft glädjen att se gäster från Tyskland inom sina murar. Då man förr hos oss i Österrike talade om Tyskland, brukade man säga: ,Huru går det derute i riket? Det förekommer mig nästan — och det skulle glädja mig särdeles, om jag icke toge felt i detta afseende — att förhållandet nu blifvit omvändt, samt att man för närvarande i Tyskland börjar fråga: , Huru står det till derute i riket, i usterrike? Det tillkommer icke mig att gå i törväg för Ert omdöme, men jag hoppas, mina herrar, att I mottagit det intrycket, att I ären välkomna gäster i Wien. Jag hoppas än vidare, att I öfvertygat Er om, att det här i riket utvecklar sig ett verksamt och friskt lif, samt att en anda gör sig gällande, som är långt aflägsen från all afundsjuka och endast söker vinna grannfolkens förtroende och aktning genom en fredlig täflan. Beust slutade sitt tal med ett lefve för det stånd, som mest af alla bidrog till befrämjande af staternas välfärd och frihet: jordbrukarne. För öfrigt anmärkes, att nästan hela den österrikiska adeln i år hållit sig från festen, och såsom skäl härtill antager man adelns antipatbier mot den nuvarande ministeren. Pet moderata oppositionspartiet i Lem