Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1868, sida 2

grefve H. Hamilton samt rådman Björck: Slutligen bestämdes Ons lagar och Lörlagar till ordinarie plenidagar. Mötet åtskiljdes kl. 3 e. m. Till ordförande i Kyrkolagsutskottet har i går blifvit utsedd grefve Henning Hamilton och till vice ordförande biskop Bring; till ordförande i Expeditionsutskottet dr Sondån, vice ordf. hr v. Geijer; Lkonomieutskottet ordf. grefve Björnstjerna, vice ordf. biskop Hultman; Tillfälliga utskottets ordförande biskop Annerstedt, vice ordf. biskop Flensburg. För Lördags-aftonens sammanträde lemnar Å. B. följande redogörelse: Mötet fortsatte och afslutade den på f. m. afbrutna behandlingen af biskop Brings förslag till arbetsordning, från och med 5 10. Ä togs nästan i sin helhet. 11:te 8 innehöll f bestämmelse: ,,Förmiddagssammanträde b eftermiddagssammanträde afslutas med bön, som af ordföranden anordnas. Efter föredragningen af denna 8 erhöll hr Bergstedt ordet och uttalade den åsigten, att det någon gång möjligen kunde vara mindre lämpligt att börja ett sammanträde ined bön. Parlamentssammankomsterna i England gåfvo i detta afseende ett exempel, som förtjente beaktas. Enligt en gammal plägsed vore i det engel parlamentets båda hus vanligt, att hvarje mmanträde börjades med bön. Men under tidernas lopp bade den heliga handlingen urartat till en tom formalitet, som i så ringa mån vore uppburen af parlamentsledamöternas deltagande, att de fleste af dem hade för vana att infinna sig först efter bönens slut. Ett liknande urartande kunde möjligen befaras, om man genom kyrkomötets arbetsordning vill föreskrifva en handliug, hvars anordnande lämpligast kunde, utan uttrycklig föreskrift, anförtros åt ordföranden. När denne vore Svea rikes erkebiskop, behöfde man väl icke befara, att åtgärden för ett värdigt öppnande och afslutande af kyrkomötets sammanträden skulle uteblifva. Biskop Beckman tviflade visserligen icke på, att sammauträdena komme att inledas med bön, äfven om ingenting vore derom reglementeradt i arbetsordningen; men tal. fann likväl den föreslagna föreskriften böra qvarstå, såsom en af mötets medlemmar uttalad bekännelse. Jemtörelsen mellan engelska parlamentet, med dess i kyrkligt afseende så ofantligt olikartade elementer, och det svenska kyrkomötet, hvilket tal. hoppades aldrig sulle blifva ett motstycke dertill, kunde tal. för gt icke finna fullkomligt rik Hr Kolmodin instämde med nästföregående talare och ansåg det höra till en god arbetsordning att bestämma, huru arbetet bör börjas och slutas. Hr Ribbing ansåg före och efter sammanträdena icke kunna räknas till arbetet, hvadan bestämmelser derom icke heller hade sin plats i en arbetsordniug. Tal. kunde för öfrigt icke gilla en föregående talares uppfattning, att kyrkomötet borde uttala någon bekännelse; hvarfärutom det! vore att sammanblanda tvenne olika saker, om man med bönen äfven afsåge en bekännelse. Biskop Beckman kunde icke annat finna än att det hörde till en god arbetsordning för dagen att börja och sluta sitt arbete med bön. Dessutom hade mötet i arbetsordningen redan intagit en paragraf, som strängt taget icke heller rörde arbetet, derom att hela mötet skulle börja och sluta med gudstjenst. Hr Torpadie skulle icke hafva yrkat den föreslagna bestämmelsens införande i arbetsordningen, om den icke varit intagen i förslaget, men då den nu funnes der, ville tal. icke beller yrka dess uteslutande, enär mötet vore samladt till.ett sådant arbete, som både kunde och borde inledas och afslutas med bön. Utan votering beslöts att paragrafen skulle qvarstå. Mot 13:de paragrafens föreskrift om motione nas inlemnande i tvenne exemplar uppträdde gafves hr O. B. Olsson, ity att begärd omrästning utföll med 43 röster för och blott s mot den angripna bestämmelsen. Lika ringa sympatier vann biskop Björlings förslag om inskränkning i motionstiden, enär den kgl. kyrkomötesförordningen icke gåfve anledning till en dylik inskränkning. I 22 8 var föreslaget, att utskotts utlåtande skulle uppsättas af den ledamot utskottet inom sig dertill utsåge och underskrifvas af ordföranden. Deremot uppträdde rådman Björck och framställde förslag till ett tillägg i det syfte, att utskotten borde utse en referent, som inför mötet redogjorde sor dess förslager, hvilka sålunda icke skulle behöfva tryckas. Biskop Breng böll före att åtminstone resultatet af utskottets förslag äfvensom det hufvudsakligaste af motiveringen borde meddelas mötet tryckt, hvaremot biskop Sundberg anförde, att man på detta sätt lätt komme in på samma stråt som vid riksåagarne, der utskotten visserligen föresatte sig att i korthet motivera sina förslag, under det betänkandena i verkligheten svällde och svällde till en öfverflödig utförlighet — ett förfaringssätt. som skulle komma att förlänga mötets förhandlingar om det blefve infördt. Genom votering godkändes hr Björcks förslag med 29 röster mot 23. På förslag af gretve Björnstjerna vidtogs den förändring med 5S 25, att betänkande, som från utskott inkommer, skall företagas till afgörande vid föredragningen mäst efter den, då det första gången anmaldes. Förslaget innehöll att det äfven vid andra söredragningen skulle kunna göras hvilande. Förslagets öfriga Så godkändes utan nämnvärd diskussion. Vidare bestämdes utskottsvalen till denna dags sammanträde, hvarjemte ordföranden gaf tillkänna att han hädanefter ernade börja sammanträdena på slaget. Efter en kort diskussion bestämdes ytterligare ledamöternas antal i det tillfälliga utskottet till 6. Slutligen begärde och erhöll hr Bergstedt ordet för att förnya sin en gång förut gjorda framställning om upplåtande af den utaf mötet icke begagnade delen af sessionssalen åt åhörare och redogjorde för det sätt, hvarpå tal. tänkt sig, att detta förslag skulle kunna genomföras. Hrr Ribbing och Ruus afstyrkte förslaget, hvilket äfven förföll.