Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1868, sida 2

Fasikow; den lär ha kostat en half million rubel. I ett af bakgrundens fönster uti samma helgedom ses äfven en kolossal glasmålning, föreställande Kristus, 30 fot hög. Man kan med möda lösslita sig från betraktandet af detta konststycke, som för en kostnad af 80,000 rubel förfärdigats å kungliga fabriken i Miinchen. Äfven frescomålningarne uti det inre af den stora kupolen äro beundransvärda. Slutligen förtjenar omnämnas, att ifrån galleriet, som löper omkring kupolen, har man en den mest vidsträckta utsigt och befinner sig derstädes å den högsta punkt, hvarrån den mäktiga ,palatsernas stad kan betraktas. Om vi nu i vår beskrifning stanna, för att begrunda hvad vi sett under vårt besök i zarrikets största och mest fulländade momumentala konstskapelse, så påtvingar sig ovilkorligt den tanken: huru är det möjligt, att man, i ett land der så mycken smak och skönhetssinne finnas, och der man uppofkrar millioner för att ösa ur de sköna konsternas outtömliga källor, huru är det mö nöja sig med att förqväfva och sloc famla i ett andligt förstör och underg skarhsinnighet och fa det stora ryska rike förtrycket bidrager i intetgöra det da, som i jligt, att man der kan låta bildningens ljus kna och låta folket mörker, som i grund räfver dess medfödda ttningsförmåga? Detta, s hämsko, det andliga väsentlig mån att omannat fall skulle vara en gitven följd af de sköna konsternas inflytand e på den allmänna bildningen. Då man derför ser de ryska kyrkorna i Petersburg, hvilkas antal år 1860 uppgick till 139, deraf 95 af sten och 44 af trä, samt vet att dessutom finnas öfver hundrade s. k. huskyrkor och 51 kapell, sådana som det å Nicolaibryggan, kan man ej annat än beklaga ett folk, som är tvingadt att uppoffra sin flit, sina krafter, sina timliga egodelar åt kyrkan, som i utbyte härför endast lemnar en lärdom och ett andligt ljus, som ställer hela folket nästan på den lägsta bildningsgraden af alla europeiska folk, ett faktum, hvartill jag i ett annat bref, då jag blir i tillfälle att vidröra folkupplysningen, får återkomma. En sanning är det dock, att på djupet hos nationen finnes ett godt gry till något bättre, som förtjenade ett annat öde, än det hvartill det nu hänvisas, genom sin egen kyrka, af sin egen troslära och dess förkunnare. M. N.