den mellan 1703 och 1868. Den oansenliga byggnaden utgör en framstående bild af den ringa början, hvarifrån det stora zarväldet utvecklat sig till sitt nuvarande omfång. För att komma till fästningen, der det gamla residentet är beläget, taga vi en båt vid Vinterpalatset och låta ro oss öfver Nevan till Petersburger-ön, dit man jemväl kan komma öfver Troitzky-bryggan. Hvad som genast förefaller anmärkningsvärdt är den talrika folksamling, som synes å stranden. Anledningen härtill är, att den danska konungafamiljen, som befinner sig hos sina höga anförvandter, hedrar ön med sitt besök. Vi stanna derför en stund innan vi begifva oss till ort och ställe, och vår väntan ersättes genom nöjet att få se de flesta medlemmarne af den för närvarande i Petersburg sig uppehållande kejsarfamiljen tillika med resenärerna från andra sidan Sundet. Deras besök varade icke länge, hvarföre vi utan dröjsmål fortsätta vår promenad och befinna oss snart framför ingången till den märkliga byggnad, den Peter den store uppkastade planen till och ledde arbetet vid den blifvande hufvudstaden för sitt vidtomfattande rike. För att skydda residenset har man låtit uppföra en större stenbyggnad, som omsluter detsamma, lemnande ett icke obetydligt mellanrum för beskådare. Man, har velat härmed för alla tider bevara, detta historiska minne åt efterverlden. Vi inträda genom det yttre husets ingång och stå omedelbart framför ofvan-, nämnde palats. Hvilken kontrast emellan detta och det, nuvarande ståtliga och dyrbara, som reser sig längs Nevans strand? Här möter blicken en låg envånings träbyggnad i holländsk stil, utvändigt målad såsom en tegelstensmur. I det inre äro fyra mindre rum och ett kök, hvilkas väggar voro klädda med grof linneväif. Så till vida synes allt godt och väl, och ingen lärer förundra sig öfver, att man hedrar minnet af zarväldets stiftare; men att man utaf ren pietet för detsamma eller annan orsak äfven inrättat ett kapell i ett af de små boningsrummen, förefaller högst egendomligt. Folket, som vallfärdar hit i stora strömmar, är i dag talrikare samladt än vanligt, och är det med möda vi kunna tränga oss in för att se huru presterna förstått ockra på den aflidnes minne till att skaffa kyrkan indrägtiga inkomster, förmedelst de offer, som lemnas af de knäböjande rättrogna. Kapellet är rikt ekläreradt, och tvenne prester i messkrud utdela här den nödiga religiösa hugsvalelsen. Besökande riktigt plågas i den olidliga värmen, men detta oaktadt blir trängseln allt större, och korridoren fylles oupphörligt at nya skaror, som lugnt afvakta att deras tur skall komma att få på kyrkans heliga väg närma sig den aflidne sjelfberrskarens anspråkslösa bostad. Bland andra märkvärdigheter, som här förtjena att ses, fven en vid residensets ena flygel förvarad större roddbåt, hvilken, som det säges, gaf anledning till skapandet af den ryska flottan. Historien förtäljer nemligen, det den unge Zarewitsch, år 1691, vid en promenad genom byn Ismailaf, fick se denna farkost drifva redlös omkring i sjön. Den tillvann sig då hans uppmärksamhet genom det ovanliga i konstruktionen, hvarför hans vetgirighet föranledde honom att förskaffa sig upplysningar om densamma. Han erfor, att medelst segel och roder skulle båten kunna gå bådes uppoch nerför Nevan, och detta var tillräckligt för honom att genast söka erhålla visshet om huru härmed skulle tillgå. En i staden då vistande holländsk sjökapten Brandt, som förut varit befälhafvare å fartyg i Kaspiska hafvet, fick sig uppdraget att företaga färden med den funna farkosten. Dessa försök utföllo gynnsamt, Brandt blef furstens förste lärare i navigation, och med detsamma lades grunden till Rysslands blitvande stora sjömakt. Vi stanna en stund begrundande vid denna farkost, betrakta de i akterspegeln befintliga prydnaderna, roder, inventarier, segel m. m. och lemna stället, för att aflägga ett besök i den närbelägna S:t Petri och Paulskyrkan, hvilken förvarar stoftet af de hädangångne ryske sjelfherrskarne allt ifrån dess förste grundläggare. Helgedomen, sådan den nu presenterar sig, utgöres af en vacker byggnad med en hög förgyld tornspira. I Peter den stores tid, då kyrkan uppfördes, var den af trä i holländsk stil och tillkom på fyra månader. År 1712 blef denna byggnad nedrifven och åter uppbyggd af sten, ett arbete, som upptog en tid af tjugo år. Tornbyggnaden fullbordades år 1773, och deri uppsattes, med en kostnad af 15,000 rubler, ett klockspel innehållande 35 klockor. Kyrkans inre prydes af eröfrade fanor från turkiska, persiska, fransyska och polska krigen jemte andra militäriska dekorationer. Äfven finnas här nycklarne till Paris, Warschau och Korfu m. fl. eröfrade fästningar. Kyrkans största skatter äro dock de här enkla men prydliga marmorkistor förvarade jordiska lemningarne af den Romanoflska dynastiens ättlingar, alltifrån Peer den store. Om man har sett de prunkande och dyrvara grafmonumenter, som i London och Paris med flera europeiska hufvudstäder Jlifvit resta åt dynastiernas aflidnae ve !