Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1868, sida 2

rande en och annan punkt af hvad historien meddelar om tvistigheterna och krigen mellan Frankrike och England. Lorden märkte dock snart, att den svenske lärde var grundligt hemmastadd i den engelska historien, och han teg åter med ögonen stadigt fästade på den vackra Ebba. Man steg af vid ett vackert ställe i den störa, vildt utseende och klipprika skogen, och Alma begagnade sig af tillfället, för att slå sig ner med sin vän på något afstånd från det öfriga sällskapet och göra henne några frågor rörande lorden. Denne hade, upplyste Ebba, vid ett tillfälle, då den Stålhjelmska familjen i, södra Tyskland befann sig i en vagn, hvilken af en rusig kusk kördes helt nära en brant, som sluttade mot en å, i rättan tid kastat sig af sin häst, ryckt tömmen från den oefterrättlige körsvennen och intagit hans plats på kuskbocken, lemnande åt sin betjent att föra hem hans ridhäst. Den sålunda började bekantskapen hade: snart blifvit på sätt och vis förtrolig, ehuru lorden var synnerligt tystlåten och synnerligt egen i åtskilliga punkter. Han hade under de tvenne förflutna månaderna oupphörligt vistats i brukspatronens närhet och visat honom och hans familj de största artigheter. Den förbindelse, hvari man stod till denne man, som för öfrigt var utmärkt ädelsinnad och äfven mycket beläst, hade gjort, att brukspatronen ej ansett sig kunna afslå hans anhållan att göra. ressällskap, ,,men, tillade Ebba halft tvekande, det har sina betänkligheter, och jag skulle önska, att vi tagit afsked af honom för alltid.s ,Hvarför då? frågade Alma. Jo, ser du, den hederlige lorden har fått i sitt hufvud att göra mig till sin lady, och det dröjde inte länge, innan han lät mig veta, att detta var hans oåterkalleliga beslut. Då jag sade honom, att jag inte älskade honom, frågade han mig om jag älskade någon annan, och då han