Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1868, sida 2

— — — ———— delen deraf i synnerhet. Med det djupaste intresse omfattar han frågorna om förbättringen af de lägre klassernas ställning och om spridandet af upplysning bland dem. När sådana ämnen afhandlas, är han ej mera lugn och kall, utan han fattar eld och blir verkligt vältalig. Jag har haft tillfälle att bevittna det ädla bruk, han gör af sin stora förmögenhet, och vi ha ofta tillsammans öfverlagt om bästa sättet att verka i .den kristliga kärlekens anda för våra mindre lyckligt lottade medmenniskor. När jag talat med honom om de fattiga familjer, som jag känner i Stockholm, har han börjat intressera sig för dem, och han har sagt, att han med det snaraste vill resa dit för att göra något för mina skyddslingar. Ebba — hvad han är god och varm! Älskar du då inte denne man? — jag frågar dig det ännu en gång. vOch jag svarar: jag vet inte. De känslor, jag hyser för honom, tyckas mig vara den lugna systerliga tillgifvenhetens. När jag tänker på, att jag ej skall se honom mer, sedan Vi om några veckor skola skiljas, är det ett visst. vemod, som fyller min själ, men dessa häftiga, stormande känslor, den ångest, de qval, de lufva drömmar, den bäfvan och den förvirring, som man vanligen förknippar med ordet kärlek, märker jag aldrig hos mig. Trodde jag mig älska honom. verkligt med den ömhet, som är en borgen för ett lyckligt äktenskap, toge jag väl genast emot hans anbud. Mina föräldrar, som högakta och kjeundra honom, skulle lemna sitt samtycke dertill, och jag skulle, om jag valde honom, vara säker på att ej ha blifvit rot för någon spekulatic n på penningar. Inte blott den starka och helt visst trofasta käreken till mig, som han röjt a ltjerat, är en borsen derför, utan äfven den omständigheten, att för en så rik man som lord Danbar den förmözenhet, min far eger, ej kan hetyd;r något. (Forts.)