vid hvilka den valdes kompetens af e eller annan grund kan ifrågasättas. Genom en från Kongl. Maj:t anlän skrifvelse hade biskop Bring blifvit ut nämd till mötets vice-ordförande. Ti sekreterare antogs nu regementspasto Almqvist och till föreståndare för tryckeri väsendet notarien Arwidsson. Biskop Bring inlemnade ett förslag ti arbetsordning för mötet, hvilket skull diskuteras på Lördagen och främst de S deri, som handlar om utskottstillsätt ningen. Statsrådet Carlson aflemnade nedan nämda kungliga skrifvelser, af hvilka d begge första på grund af 10 i kyrke mötesförordningen remitterades till de pre sterliga ledamöternas förberedande prö ning: 1) om bibelkommissionens senaste för slag till öfversättning af Nya Testamentet 2) med förslag till ny redaktion a kyrkohandbok; 3) med förslag till ändringar i kg förordningen den 26 Oktober 1858 angå ende gemensamma andaktsöfningar unde de tider, då allmän gudstjenst hålles; 4) om ändringar 1 vissa delar af dom kapitlens sammansättning och arbetsord ning; 5) om ändringar i 2 kap. 13 8 kyrko lagen om tingspredikan; 6) om ändringar i kyrkolagens stad ganden rörande den presterliga indige natsrätten; 7) om ändringar i prestoch pastoral examina samt vilkoren för presterlig be fordran; 8) om indragning af de ännu återstående prebendehastoraten; 9) om bestridandet af kostnaderna för kyrkomötet; och 10) med förordnande för biskop Bring att vara mötets vice-ordförande. Kyrkomötet var nu i vederbörlig ordning konstitueradt och ,,tyckes, yttra D. A., ,för att döma af dagens förhandlingar, komma att ganska snart sätta sig in i sin rol, hvarvid den af en mänge bland ledamöterna vid riksdagarne vunna erfarenheten kommer att tjena till en god ledning. yDagens Nyh:r omtalar, att när kyrkomötets medlemmar återkommo till Andra kammaren och intogo sina platser, så kom, at en tillfällighet, hr V. Rydberg att välja den bekante hr Jöns Pärssons bänk. D. Nyh:r gör följande analys af erkebiskopens helsningstal, hvilket finnes i dess helhet meddeladt i Posttidningen: Sedan ordf. helsat ledamöterna välkomna och uppmanat dem att äfven helsa hvarandra inbördes välkomna, bevisade han att ingen ledamot af mötet, vare sig bland de sjelfskrifna, de som representerade akademierna, de presterligaeller lekmannaombuden, var mindre aktningsvärd, utan borde således en obetingad inbördes aktning blifva rådande bland mötets medlemmar. Sedan talaren kommit på det klara med denna fråga, var det en glädje för honom att uttala den sanningen att med aktning följer förtroende — och i glädjen häröfver gjorde han en etymologisk afvikning, erinrande om att det sköna ordet förtroende är nära beslägtadt med ett ännu skönare ord, nemligen tro — samt kom till följd häraf till den slutsatsen, att det andra allmänna karaktersdraget hos detta kyrkomötets medlemmar måste blifva inbördes förtroende. Det funnes dock, enligt talarens åsigt, ett ord, som har en högre rang än både aktning och förtroende. Det ordet är kärlek. Kärleken är ett band som förenar menniskorna; derförutan är menniskan ,,sammanhangslös, ensamstående, ja, hon är ,som ett fjun i vinden, som en spån å den rullande vågen. Talaren uttalade i anledning häraf den förhoppningen att inbördes kärlek måtte komma att råda bland mötets medlemmar och besjala deras gemensamma arbeten, ty om åsigterna i religiösa ting än kunde vara något skiljda bland dem, så brunno de likväl alla af nitälskan att verka i det kall, hvarför de här voro församlade, och skiljaktigheterna i åsigter skulle då ej kunna åstadkomma någon söndring, utan i stället befrämja både kyrkans sak och folkets väl; — ty begreppen svensk kyrka och svenskt folk kunna ej skiljas åt. , Låt andarne drabba tillsamman och tukta hvarandra, utropade hr erkebiskopen, citerande någon apostels ord; — det kan ej blifva annat än ett godt resultat af en sådan strid. Efter att sålunda ha profeterat om dessa inbördes förhållanden mellan kyrkomötets medlemmar, förklarade ordf. mötet i Herrans namn vara öppnadt. För Sammanträdet den 5 Sept. meddela vi efter D. A. följande: Kyrkomötet hade i dag från kl. 10 f. m. till 3 e. m. sammanträde och sysselsatte sig dervid med det af biskop Bring afgifna förslaget till arbetsordning, af hvilket dock blott några paragrafer hunno genomgås. Främst afgjordes 17, som föreslår tillsättandet af 3 ständiga utskott, nemligen ett kyrkolagsutskott af 10, ett ekonomiskt utskott at 6 och ett expeditionsutskott af likaledes 6 ledamöter, hvarjemte mötet skulle ega att, om den till kyrkolagsutskottet hörande fråga vore af större omfattning, för dess behandling tillsätta särskildt utskott, äfvensom att, för beredning af till ständigt utskotts behandling icke hörande ärenden, tillsätta tillfälliga utskott till det antal som af omständig hatarna nå.