Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1868, sida 2

äfven ett tropiskt djur i det sria. Med det sednare förhåller det sig dock så, att en elefant, som tillhörde en menageriegare, kommit vi ur sitt stall och gjorde en spatsertur i nejden. — Fria hutsrum. Från Norge läses i , Tromsö Stiftstidende: Det är rätt eget och betecknande för tidsandan, huru lockande bostaden i de nya, präktiga fängelserna blifvit för lösdrifvare och gatstrykare. I sommar hände för första gången, att en något berusad person vände sig till en af väktarne och fordrade att såsom husvill blifva insatt i arresten Denna anmodan ansåg sig väktaren emellertid icke kunna efterkomma, emedan man icke visste, att personen begått någon sådan gerning, som berättigade till sådant. Efter en härom uppkommen ordvexling, hvarunder hotelser fälldes om, att det skulle vara en lätt sak att begå någon olaglighet för att få sin önskan uppfylld, lemnade de hvarandra. Kort derefter kom samme person tillbaka, medförande ett klädesplagg, som han uppgaf sig hafva stulit, och framställde ånyo sin begäran om arrest. Då blef han ändtligen insatt. Sedermera har denna trafik bedrifvits af ett par andra dylika individer, hvilka således i nämnda persons handlingssätt funnit ett efterföljansvärdt föredöme, och dessa hafva likaledes med hotelser vunnit sin afsigt. Huru länge ett sådant tillstånd skall fortfara, är icke lätt att säga, så länge staden ej eger något arbetshus för sådant folk. — Fanatism. Från Stavanger skrefs den 24 Augusti: Det smärtar oss att i dag rödgas tala om ett nidingsdåd, som väckt stor sensation öfver hela staden. Nyligen meddelade vi en beskrifning på den praktfulla glasmålning, som med stor kostnad blifvit anbringad i domkyrkans stora chorfönster. Sedan hafva dagligen mänga besökande tagit den storartade kompositionen i betraktande, men i dag möter åskådarnes öga på detta ställe endast förstörelse, i det de särskilda glasrutorna i fönstret, antagligen på söndagsaftonen, blifvit sönderslagna på icke mindre än femton särskilda ställen och blott den ene af de fyra apostlafigurerna är oskadad. Frågar man, huru det är möjligt, att dylik vandalism kan föröfvas i våra dagar, kunna vi endast upplysa, att allting antyder, att gerningsmannen måste hafva utfört sitt dåd inne i kyrkan, samt att sålunda det hela mera bär prägeln af en anlagd nedrig plan, än af tanklöst okynne; -— dock är det oss omöjligt att blifva förtroliga med den tanken, att våldsverkaren kan hafva varit vid sitt fulla förnuft, och man frestas tro, att sjuklig religiös fanatism, som i allt skönt i form af bilder i kyrkorna, de må vara frambragta med mejseln eller penseln, ser en vanhelgande bilddyrkan, varit driffjedern. ——