Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1868, sida 2

Det förstås. Men det vigtigaste är, att man får hvila litet och inte besvära sig med att gå ur rum i rum och stirra på väggar och tak och höra på guidens lexa om gamia möbler och klädespersedlar. Jag har tillbragt tiden i mitt rum i djup meditation, men nu då det lider mot aftonen har jag kommit ut, för att — — Silfvererantz tvärtystnade, och detta väckte kammarherrens uppmärksamhet. För att —? frågade han. ,Ahja, för att säga sanningen, för att besöka ett litet sällskap, hvartör jag blifvit intresserad — eller, om du så vill, en spelklubb. Lindenstråle såg upp. Tänk om lyckan på denna klubb ville gynna honom! Att spela med kort vore nästan lika rationelt som att spela med börsens papper. Silfvercrantz yttrade vidare: bet gifs personer der, som spela högt, och stora summor vinnas hvar afton. Några ha blifvit rika. En amerikanare och en spanior påstås ha vunnit hvar sin million. Och dessutom har spelet det goda med sig, att det utgör ett bättre och i längden varaktigare retningsmedel för nerverna än nöjen och romaner. Man kommer i en riktig skakning, som är behaglig nog och — — Nåväl, jag gär med dig, sade Lindenstråle och steg upp. Då göra vi först en liten tur omkring i staden, ty det är ännu för tidigt. Här är en del kyrkor och andra byggnader, som skola vara märkvärdiga och som min hustru besett, men som jag inte velat besvära mig med att gå och kika på. Om vi nu ta en vagn, så kunna vi passera några sådana, och jag kan se dem i förbifarten — och sen kan ingen påstå, att jag ej orkat se mig om i Paris. (Forts.)