Tro af det förra slaget rubbas icke, förrän något ännu vissare tillkommer. Den af det senare åter fordrar för sitt bestånd frånvaro at all reflektion. Så snart en sådan inträder, börja de frusna tankarna smälta; grundstenarne för byggnaden skrida ur sitt läge, och tron blir vacklande. Jag antager likväl, att äfven en varm religiös tro af det senare slaget kan existera, men då har den sitt nödvändiga supplement i känslan, som med hängifvenhet omfattar det gudomliga, utan att reflektera öfver möjligheten eller omöjligheten af de satser, som under tidernas lopp derom blifvit framställda.