Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1868, sida 2

Sjelsviskhetens osser.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Den äldre grefvinnan vidrörde icke med ett enda ord hvad som passerat. Det var som om allt gått för sig på bästa sätt, som om Alma och Lindenstråle blifvit vigda i hennes egen salong. ,Hvar är kammarherren? frågade hon Alma, sedan hon gjort sig underrättad om det sätt, hvarpå denna tillbragt sin tid i den stora staden. Hvar Almas man var kunde hon naturligtvis ej uppgifva; det hade aldrig fallit henne in att fråga Lindenstråle, hvar han ämnade tillbringa sin afton. Hon var synbart förlägen och svarade: Han är här inte i afton. Inte? sade grefvinnan förvånad. , Nå, det går an, att du har ett skydd i fru CF. Men se här komma flera svenska familjer, ser jag, och gamla bekanta till dig sedan i vintras. Alma såg mot dörren och igenkände bland andra baron Hagen och hans vackra och glada friherrinna. f. d. fröken Octavie PFF Samtalet blef nu lisligare. Det tvång, hvilket heherrskat Alma i dessa anförvandters närvaro, som hon så oförmodadt råkade, försvann småningom under dess fortgång. Hagen tycktes vara gladare än någonsin — vare sig nu, att detia berodde på det stora arf, som tillfallit honom, eller på det lyckliga val af hustru, som han gjort. Silfvercrantz är här också med sin unga ru, sade omsider Hagen, , men henne gör det mig riktigt ondt om. Hon vill se sig om i staden, helst hon inte varit här förr, men han ligger på A Tr PT KT. And