Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1868, sida 2

Lindensträle trodde sig ha älskat förr och det mer än en gång, men allt hvad han erfarit i den vägen var ett intet mot hvad han kände nu. Hvad hade väl dessa döttrar af den kalla norden någonsin betydt för honom i jemförelse med hvad hon betydde, tjusarinnan med de stora, svarta ögonen, med de idealiskt sköna dragen, med den på en gång fint och vällustigt formade gestalten, som erinrade om det skönaste antikens skulptur lemnat åt oss? Hvad vore väl alla Stockholms mest beundrade flickor och fruar i jemförelse med denna enda — med grefvinnan Ölotilde de Romigny? Dagen efter sin ankomst hade Lindenstråle blifvit varse denna qvinna i en af första radens loger på , Theatre francais. Den smakfulla, ehuru efter nordiska begrepp extravaganta toiletten förhöjde den unga skönhetens behag på ett för många bjertans frid vådligt sätt. Så snart han sett henne, kunde icke ens det mästerliga utförandet af Tartuffe fängsla hans uppmärksamhet. Han hade blott öga för henne, tanke för henne. Han glömde att besvära Alma med konversationsförsök, och så snart mellanakten börjat, lemnade han. henne och fru CF, för att göra sig närmare underrättad om den sköna damen hos en i en annan loge sittande attach vid svenska legationen, som ansågs ha god reda på förhållandena inom den fina verlden i Paris. Han fick veta, att hon var en ung och rik enka, som efter sorgårets slut nu åter började visa sig i den stora verlden, der hon förut irrat lysande triumfer. Den unge attachen förklarade för öfrigt, att han var i stånd att förskaffa Lindenstråle tillfälle att göra den sköna damens bekantskap, då han händelsevis var bekant med hennes bror, en ung elegant officer. Presentationen försiggick, och kammarherrer. fann den gudomlighet, han börjat dyrka på af