Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1868, sida 2

att njuta af lifvet med klokhet, att hålla sig inom bestämda gränser i fråga om förströelser, att skona sin helsa och lefva inom sina tillgångar. Detta sednare var temligen lätt, då dessa numera, tack vare den djerfhet och den energi, hvarmed han tillskansat sig den motsträfviga arftagerskans hand, voro utomordentligt stora. Då han kom till det glada Paris, hade han för afsigt att med fullkomlig sjelfbeherrskning dricka ur bägaren, som nöjets fö der räcker de törstande, och att ej låta berusa sig, ej genom omåttlighet undergräfva njutningsförmågan och det välbefinnande, som är första vilkoret för lyckan. Det var en sansad, en klokt beräknande epikurt, denne Lindenstråle. Men han hade ej tagit alla möjligheter med i beräkningen. Han hade riktigt kalkylerat den grad af lockelse, som bordets njutningar egde för honom, han hade äfven bedömt rätt sin kraft att motstå spelbordets frestelser, han hade också förstått att rätt väga det inflytande, som demimondens hjeltinnor kunde utöfva på hans mångerfarna hjerta. Men ett hade han icke betänkt — han hade icke öfvervägt möjligheten att ,,bli kär — såsom det vulgära uttrycket lyder — att gripas af en allbeherrskande lidelse, som gjorde hans hela klokhet till intet celler helt och hållet underordnade densamma under den glödheta kärleken. Passionen är förfärlig, när den griper dessa starka, djerfva, beräknande karakterer. Den naturliga energien uppgår då helt och hållet i lidelsen, som växer till en jättemakt. Är passionen herrsklystnad, så framträder en Napoleon I, en Bismarck eller en annan konsiderationslös kränkare af folkens frioch rättigheter. Är passionen kärlek, framträder en Lindenstråle, der hvarken naturlig rättskänsta eller sedliga grundsatser förefinnes. i