Article Image
—n ———————— (Insändt och betaldt.) Jag plägar stundom spatsera långt ut på malmen; der ser jag alltid något nytt och intressant. Nya anläggningar, nya hus, nya menniskor, att jag så må säga. Om en hufvudstadens inföding en gång om året förlorar sig på yttersta ändan af malmarne, förekommer det honom som han vore i en aflägsen småstad. För några dagar sedan gjorde jag åter en sådan tur och kom på en af gatorna å nämde stadsdel, rär jag på afstånd såg en hop menniskor utanför ett hus. Jag skyndade dit, men sann denna hop i besynnerliga grupper och ifriga samtal utanför ett slags lotterikontor, der man nyss hade uthängt de i dag dragna numrorna. Alla sågo derpå med begärlighet. och bvad jag framför, bakom och bredvid mig kunde uppfånga af deras samtal, deraf vill jag här anföra ett litet fragment. En gumma framför mig sätter bedge händerna i sidan och säger till en annan, som har satt på sig sina glasögon för att bättre se numrorna: Är det kristliga numror det der? Nej, en sådan dragning har jag aldrig sett i all min lifstid. Den andra: Numrorna å bra, men jag var för dum. Tio gånger har jag spelt på 1:an, 7:an och 48:an, och ingendera kom ut; den här gången tog jag dem inte, och nu ä alla tre ute. Den första: Hvåd jag en gång spelar på, dervid blir jag, om jag oc inte bar ett öre, utan måste sätta ut mitt sista plagg. Man bör ha kurasche. Den andra: Madam känner väl mamselln hos assistentens i huset der jag bor? Den första: Skulle inte jag känna henne? Hvad tycker madam? Nu skäms hon inte att gå med sammetskofta. Den andra: Det tror jag rasande väl! Hon vann en tern i sista dragningen. Den första: Å nej då! Den andra: Jo på tre numror, som hon hade drömt om. Den första: IIar man hört på maken! det kan förarga en till döds, -att det skall flyga stekta sparfvar i munnen på en sådan der högfärdig matadora, men hon skall få plikta för detta och mycket annat, jag skall be fru P. Q. R. pika henne, så hon hvarken skall spela eller drömma mera, ... Jag rmodar att pratet fortfar, så länge något är qvar af hennes snäfva lycka.

29 augusti 1868, sida 3

Thumbnail