Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1868, sida 2

urRIKE FRANKRIKE. Den man, hvilkens väljande till medlem af, lagstiftande församlingen oppositionen vid det sednaste valet i Juradepartementet genomdref, advokaten Jules Grevy, gjorde sig i nämndedepartement först bekant under året 1848, då han var den provisoriska regeringens kommissarie. Redan då lyckades han vinna innevånarnes förtroende så, att de valde honom till sin förste representant i nationalförsamlingen, en plats, som han bibehöll till statskuppen 1851. I nationalförsamlingen gjorde han sig bekant genom ett mycket vigtigt och genomgripande författningsförslag, hvars antagande då otvifvelaktigt skulle gifsvit hela Frankrikes nyaste historia en helt annan pregel. Enligt detta skulle den verkställande makten icke — som i Förenta Staternas och efter deras mönster bildade författningar — lemnas åt en president, som dertill var särskildt vald affolket för vissa år, utan åt en förste minister, som genom hemlig omröstning och absolut majoritet skulle utses af nationalförsamlingen, och som sålunda skulle innehafva makten endast så länge nationalförsamlingen ville. Landets representation skulle sålunda blitvit det enda uttrycket för solkviljan. Men detta förslag, som åtminstone för den gången skulle hållit Lowis Napoleon från makten, blef endast understödt af republikanerna — och till och med icke af alla dem — samt förkastades med stor röstmajoritet. Då Louis Napoleon sedan blef vald till president och nationalförsamlingen upplöst, innan hela den serie af organiska lagar var gifven, som författningen lemnade utsigt till, insåg Grevy, att republiJe