Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1868, sida 2

hennes läppar, då hon ville tala med honom. Mer småningom hade hon kommit till den öfvertygelsen, att hon icke hade den ringaste utsigt, att de ta omvändelseföretag skulle krönas med någon framgång. Alla hans yttranden och hela hans väsende röjde, att en iskall sjelfviskhet utgjorde grunddraget i bans karakter, att religionen och sedliga grundsatser samt öfverhufvudtaget alla högre idälr for honom saknade all betydelse, att den lefnadsfilosofi, som han omfattat, endast gick ut på befrämjandet af hans eget bästa i denna verlden, och att hvad som hos honom fanns af intel igens och talang stod så i den hjertlösa egoismens tjenst, att det snarare utgjorde hinder än medel för hans hjertas förbättring. Han hade ett skarpt förstånd, men detta förstånd var förmörkadt i de högsta frågorna, i dem, som rörde själens förnämsta intressen och dess öde, sedan töreningen med kroppen blifvit sliten. Gud och odödlighet voro bloria fabler för honom, och rätt och pligt kände han till endast savida de voro stadgade i svensk lag, och hau genom deras brytande skulle utsätta sig för obehag och verldsliga straff. Väl hade det händt, att i en och annan mörk stund — såsom då han varit sjuk eller befunnit sig i någon förtviflad belägenhet — det förekommit honom, som om dessa ,fabler inga fabler voro, som om en rättfärdig domare såg alla hans tankar och handlingar och en gång skulle kräfva redogörelse; men här han åter var i sitt rätta ,,esse, försvunna lessa ,fantasier, och beräkuingen at egua fördear och njutningsbegäret forblefvo alltjemt de, som bestämde hela hans handlingssätt. Det var ej blott dessa egenskaper hos Lindenstråle, hvilka, allteftersom de framträdde klarare ör Almas skarpa buck i den mån, som han rann örställving mindre behöflig. afskräckte henne från warje försök att närma sig hennes man och iurerka på honom. Det var afven det sätt, hvarpä mun uppenbarligen bedömde beunes p