pass utvecklad, som den verkligen är. Sådane äro de oskiftade egorna. den ofullständiga mätningen, orätten, de daliga kon X Herua, hv göras ännu säm-e genom förbaden f. landtmannen at af ätta sitt arbetes och sin jords produkter hvar honom lyster landttullarne, som hindra och krångla med folk vid samfärdseln och betunga varorna, utlagorna till alla dessa oräkueliga ombudsmänner, siskaler, adjunkter och assistenter, kommissioner och deputationer med flera, som äro minst sagdt öfverflödiga; författningar, som hindra allmogen att på hvarje hemman föda öfver ett viss: antal personer, och som ej tåla nybyggare. torpare, backstugusittare och inhyseshjon Handaslöjderna tvingas af skrån och andra ordningar, som alstra monopol; handeln af inskränkningar, exklusiva pririlegier och hemlighetsmakeri, ända sedav 1614 års handelsordiuautie och a lt vidare. samt genom förbud mot landsköp, genon långa listor på lurendrejerivaror och dylikt, hvilket allt gjort handeln tynande oc! usel. Slutligen finnes äfven en mängd annat tvång, som drabbar folket i sin helhet, såsom långsamheten i rättegångar. hvilken gör eganderätten osäker, vingleriet i penningeväsendet, som kostar landet millioner, samt tvånget på förnuftet, på pennorna och pressen. Botemedlen äro i och för sig sjelfva lätt funna. Allt blifver nemligen godt, om blott näringarne hållai aktning och så njuta sin frihet och sin rätt, om landttullar, skräföro duingar, prapuktplakater, skillnaden mellan uppoch stapelstäder, privilegierade kompanier och societeter och alla dylika tillkonstlade författningar och påhitt, hvad än de måtte heta, underkastas en grundlig granskning. så att hvarje svensk man fär förblifva fri från allt oskäligt tvång. Ty fribeten, som menviskan är född till, sökes af alla; fåden ej hemma, går folket dit, der den ät njutes. Hr Arnberg sortsar: .Den granskning Chydenius redan i denna lilla skrift börjat egna hela den lagstifining, som afsåg att ordua och styra våra ekonomiska förhållanden, fortsatte han snart vidare. ,Huru det varit möjligt för Sverge att utan pest och krig blifva fattigt på folk, utan handelsfriheter utländuingens kommissionär, utan missväxt hungrande och med de största grufvor utblottad på mynt, fann den ifrige patrioten sig lifigt manad att söka göra klart för sina medborgare, på det de måtte lära inse nödvändigheten att fullständigt sönderslita alla dessa fjettrar af, finanser och handelshemligheter, exklusiva privilegier, premier, inskränkningar och förbudeÅ, som hämmadså det enskiluta som det allmänna välständet. I en afnandliug af år 1765, kallad Källan till rikets vanmagt, söker ban sålunda att bevisa i hvilken hög grad produktionen och afsättningen blifvit hämmade genom blott en enda af dessa välmenande men misslyckade författningar, nemligen produktplakalet. Hvad verkan detta plakat måste hafva, anser han sjellklart af två grundsanningar inom ekonomien, nemligen att ju flera köpare finuas på en marknad, desto bättre betalning för säljaren, samt att den vara kostar mindre, som bjudes ut, än den som köparen efterfrågar. Men plakatet utestängde nödvandigt i ej ringa mån holländarne och engelsmännen från våra hamnar, emedan de ej fingo hivföra andra än egna landsprodukter, sålunda t. ex. icke assortera sig med salt, hvilket de förut brukat införa såsom barlast, och minskade derigenom antalet af köpare af våra vanliga exportvaror, hvilkas pris således föll, under det att utländningen nödgades fordra högre pris för importvarorna, för att få omkostnaderna för frakten betalda. Dessutom blefvo vå a småstäder, som ej egde skepp att segla utom Östersjön, absolut beroende af nägra få handlande i de stora städerna; både exportoch importvarorna råkade i monopolisters händer, och de förra, serdeles jeruet, nedtrycktes i pris till skada för den inhemska producenten, under det de sednare, i främsta rummet nödvändighetsvarorna, salt och spanmål, orimligt stegrades. Man kan ej annat än öfverraskas, yttrar hr Aruberg, af den slående likheten mellan vår författares argumentation och den, hvarigenom den nyare ekonomiske vetenskapens fader (Adam Smith) i sitt berömda arbete 11 är senare sökte bevisa orimligheten af sitt faderneslauds navigatiousakter. Chydenii djerfva satser kunde emellertid ej undgå att möta mårga motsägelser, och en hel litteratur at motskrifter uppstod, hvarigenom Chydenius blef förarledd och manad att ytterligare utveckla BA3 — rheten i eganal. PuIR: