Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1868, sida 1

vetenskaper och sköna konster angår, så har Tysklands liksom Italiens exempel visat, att de blomstra yppigare och skönare i små stater än i stora, äfven om det lyckats någon envåldsmonark i ett stort land att i den kungliga nådens drifhusbädd draga upp praktfulla poetiska alster, som ega allt — utom den äkta poesiens oförlikneliga doft. Frankrike kan i sjelfva verket hvarken i afseende på tänkare eller på filosofer mäta sig med detta stackars splittrade och för ett halft sekel sedan at Fraukrike så grymt misshandlade Tyskland. Månne det inte också gifs, sade den unga frun, lätt rodnande öfver sin djerfhet, ,,något anuat hos tyskarne, som de ha sin brist på ett verkligt stort fåderuneslaud att tack, för? Det finns väl, med undantag af oss skandinaver, inte något folk i Europa, som är så hemmastadt i andra nationers litteratur, som så noga käuner deras historia, deras seder och deras länders beskaffenhet i geografiskt och statistiskt hänseende som tyskarne, och det oaktadt engelsmännen t. ex. resa mycket mer än de. Detta kommer sig väl nte blott deraf, att de lefva, säsom ni säger, uti sjeifa hjertat af Europa; det måste väl också till en del bero derpå, att inte ett stort fädernesland upptager hela deras intresse, bestämmer rigtningen af deras Själsutveckling och ärelystnad samt skymmer undan andra länder för deras blickar eller ställer dem i skuggan. Det fåderuesland, som de ega, är iute något redan verkligt existerande — det är en frawudshägring, som väl stundtals kan fylla dem med entusiasm, men som inte kan varaktigt lägga beslag på deras reflexinusförmäga och verkeanz2hetskraft, och derför ha de tid och lust att go akt på hvad som är beläget utom deras grander. Bler Tyskland en enda stor stat, kom tyskens nätionalstolthet, fruktar jag, att Ötverträffa bade fran-mannens ocu engelsmannens. Fa OM hade med märkbar förvåning hss