Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1868, sida 1

gare. Men det är alldeles sannt hvad ni säger fast ni är qvinna, och man ej är van att hör: qvinnor yttra sig i sådana ämnen med sådan klarhet och skarpsiunighet, atmiustone så länge de äro så unga, som ni. Alma smålog blygt. Hon visste ej, hur hon skulle tolka professorus ord; hon visste ej, om deri låg mest klander eller beröm, och hon föresatte sig att vara mera ordkarg. Emellertid glömdes inom kort denna föresats. Snart började åter den lärde tala — denna gång i vältaligare ordalag om det ime själelifvet, om förhållandet mellan tauke och känsla och om inbillningskraftens inflytande ej blott på de sköna konsternas idkande utan äfven på hvarje annan högre sjalsverksamhet. Den unga frun gaf sing bidrag till houversat onen, som röjde, hvilken intelligent och intresserad åhörarinna ban haft, medan fru CÅ och kammarherren sutto tysta i hvar sitt vagnshörn och lyssnade eller betraktade det landskap, de passerade. Omsider var tåget framme i den stora staden, En hyrvagn anskaffades för kammarberren och damerna, medan betjeningen tog vård om sakernas transport. Man tog afsked af professorn sedan kammarherren lemuat denne sin adress, ifrigt aubållande, avt han matte hedra kUMHu, ovh hans damer nied besök i den män, hans dyrbara tid tillät. —— HI: Sex veckor hade Alma tillbragt i den stad, som yfves af att vara den civiliserade veridens centrum, och hon kunde ej neka, att hon kande sig vida hckligare, än hon ausett wöjngt att bu såsom Liudenst äles hustru, Hennes man hade bitut henne alla skäl till belatenbet, ithy att ban alltid bemötte heune på ett förekommunde sutt,