Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1868, sida 1

nat till sin unga väns ord. Hon kände ej igen den Alma Edelhjelm, som så fullkomligt qvinligt och nästan barnsligt suttit på pallen vid hennes fötter och lyssnat på hvad hon sagt samt talat om diverse saker så enkelt som andra flickor vid sin älder. Hvad hon nu yttrat röjde ovan ig bildning och nästan manlig tankekraft. Var det professorns ord och hela väsende, som väckt denna tankekraft ur dess dvala? Kammarherren var icke mindre förvånad än fru CO, men han var missnöjd på samma gång. En hustru, som diskuterar foskslags olika karakterer, kulturutveckling och öden — det var då något, som han aldrig tagit med i beräkningen. Han som så många andra hade ansett Alma svärmisk, men det såg ut, som om hon snarare tillhörde de djapsinniga, retlekteraude qvinnornas kategori. Dev blir för odrägligt att underhalla henne, om man skall afnandla sådana ämnen tänkte han. , Nöjde hon sig med den lättare genren, så ginge det an, men nu — —. Att vara tvungen att sitta med en ful hustru och lygsna tili henues tilosofi-kt-bhistoriska föreläsningar och tala sjelf med i saken — det blir da för ledsamt i längden, helst när vi komma till Paris, och så många slags nöjen erbjuda sig åt den, som har så godt om kontanter som jag. Det blir bäst, att jag söker tå den hederlige professorn att offra så mycket som möjligt af sin tid ät henne, så att jag får nägorluuda frit dispenera min. Sedan — Ja, sedan kan jag kanske locka henne inte blott att fördjupa sig i studier utan äfven att författa, Det komme att upptaga den större delen af dagen — det blefve förträffligt. bledan fru OC och kammarberren tänkte detta, yttrade professoru: oHerin har alldeles rätt — — förlåt, min nådiga triherrinua, jag vror, jug i den tank-priddhet, som man ar gunst och nåde vill förlåta oss vebeuskapsmän, tog er för en akademisk medbor