RIKE. TYSKLAND. Under en tid, sådan som denna, då man al bvarje den ringaste anledning gör upp de mest vidunderliga politiska kombinationer, är det visst icke att undra på, det ett nyligen skedt sammanträffande i Schwalbach mellan kejsaren af Ryssland och konungen af Preussen föranledt långa artiklar i österrikiska och franska tidningar om detta mötes betydelse och afsigter. Så påstås det, att kejsar Alexander rentat skulle erbjudit Preussen ett förbund och till gengäld för ett sådant utlofvat hela det vestra Poen med Weichseln som gräns (således en ny delning af Polen, eller — rättare sagdt — ett närmande till 1795 års delning); deremot skulle Preussen understödja Ryssland i den orientaliska frågan, med hvilken nu skulle tagas på allvar itu. För åstadkommande af en brytning — så påstå spåmännen — skulle Ryssland föreslå de andra makterna Greklands utvidgning och Turkiets ombildning, och samtidigt härmed en allmän afväpning. Gå de andra makterna icke in på detta,, skulle ovädret genast bryta löst. Den franska , Constitutionnel skämtar öfver dessa kannstöperier, och om man tager i betraktande den bitterhet, som gammal-ryssarne hysa mot Tyskland, och som de just på sednaste tiden alltmera lagt i dagen, så taga dessa alliansrykten sig rätt underligt ut. ÖSTERRIKE. Vid den böhmiska landtdagens öppnande