ö antal yngre personer, som förgripit sig på p. polisen och kastat sten på soldaterna, hvarför de svårligen kunna undgå straffåä-arbete, oaktadt de utan stor egen för4-skyllan kunna ha dragits med i kravallen. 1.I realiteten komma revolutionsmännen i de Bergen icke att uppnå sitt syfte, då haner delsfriheten och den fria konkurrensen öfk, verallt i vår land gälla lika mycket för n; uppköpare som för arbetare. h I denna månad ankomma hit till staaI den flere hundrade unga män från alla nom att underkasta sig examen artium vid delar af landet, för att bli studenter geI universitetet. Detta är blomman af vår l. ungdom, som för närvarande ger anledning både till betraktelser och till lif och Å ten munterhet i staden. Man kan tänka sig alla de förhoppningar, som äro fistade 1vid dessa unga män, då de nu skola inträda på den för dem valda, föga afundsvärda lefnadsbana. Det är nemligen ett d nedslående faktum, att en sådan massa på å de sednare åren strömmar till universitetet, att det blir en omöjlighet för de fleåssta att någonsin vinna inträde på embets— mannabanan, som dock är deras mål. Här kreeras nu nemligen hvarje år 180 å 200 I studenter, och ända till 15 års juridiska kandidater med bästa betyg gå som kopie ster i departementerna med en lön af 300 specier om året; lägsta embetsgraden, en .Fuldmeegtigs-post på 450 specier. ernås knappt förrän vid 40 års ålder, och mångfaldiga komma ej längre. Icke så sällan inträda studenter såsom kadetter i krigsskolan, men på den militära banan hinna de flesta i hela sitt lif endast till kapten på landet med en inkomst af omkring 500 specier. Pastoraten äro delade så, att de flesta äro på 500specier med en prestgård. De bästa utsigterna hafva läkarne, som kunna förena en liten distriktsläkareeller militärläkarebefattning med senskid praktik. Teologerna ha någon afgång till prestembetena bland norrmännen i Amerika, och en mängd Jurister försörja sig som sakförare, hvilka nu ej längre emottaga kungligt förordnande vid sin anställning, eller som konsultenter åt enskilda personer. Det säkra är, att det icke blott är den jordbrukande klassen, som hos oss med skäl klagar öfver de dåliga tiderna, och att den stora fråSan: hvilket vite genus skall jag välja åt min son? år efter år blir allt svårare att besvara. En hel del unga män af de bildade klasserna ha under de sednare åren funnit sysselsättning som civilingeniörer vid jernbaneoch väganläggningar eller tekniska ledare vid anläggningar af privata verk; men alla dessa måste uppfostras i utlandet, då vi ännu ej ha någon polyteknisk institution här hemma. Trondhjems borgare ha iauledning häraf bragt till stånd ett förslag till det snart sammanträdande storthinget rörande upprättandet af ett sådant institut i deras stad. Våra polytekniker ha erhållit sin bildning vid de tyska eller svenska polytekniska skolorna. Men den unge ,Rus (en gemensam benämning för de nybakade studenterna, bildad af sista stafvelsen i det latinska ordet depositurus-) tar saken lugnt och öfverlermar de tråkiga betraktelserna öfver hans framtidsutsigter åt oss äldre. Rusen påträffas för närvarande öfverallt; vatt och dag svärmar han genom gatorna, stojande och hänsynslös, så att enhvar finner lämpligast att gå ur vägen, när han möter ett Rus-sällskap. Rusen begagnar endast sitt gamla privilegium under artiumstiden, och sjeltva poliskonstaplarne äro längmodiga, när det gäller de unga studenterna. Historien om ,luren förvaras såsom ett minne, till hvilket ständigt alluderas. En ,Rus medförde för några år sedan .en lur från sin fjellbygd, och denna lur blef ett slags fana, kring hvilker årets ,,Rusar samlade sig. Natt och dag ljödo de förskräckligaste lurtoner öfverallt kring staden; fredliga borgare beklagade sig hos polisen öfver det oväsen, som luren förorsakade, och konstaplarne började en formlig jagt på luren. Eu afton, då Christianias bästa publik var samlad vid en konsert på Klingenberg, ljödo plötsligt, under det orkestern spelade en högtidlig symtoni, förfärliga lurtoner likt domedags-basunen högt öfver musiken. Orkestern blef bragt ur koncepterna, ätskilliga poliskonstaplar försökte att fånga luren, men denne spatserade från hand till hand ned öfver hela salen och ut genom dörren, under publikens skratt, och alltid lyckades det studenterna att rädda sin lur. I Rus-laget blef fördenskull luren bekransad, och en sång diktades till hans ära. — Till gengäld för Rusens otämda ysterhet får han emellertid tåla åtskilliga sarkasmer. Så heter det t. ex.: .Rusen faller sig ful och liten i år. Rus-laget hölls i Klingenbergs stora sal örl. Fredag, och omkring 400 äldre akalemiska medborgare infunno sig, på injudning af Rusarne, för att dela deras slädje, hvilka lyckligt genomgått examens skriftliga del. Resultatet af censuren utlisade, att 192 hade bestått profvet och ttt 44 blifvit ,,rejicerade. Dessa Rusag äro något bland det muntraste, man an tänka sig. En hel del sånger äro örfattade för tillfället; qvinnan blir icke lömd, och ofta uppstår från talarestolen n lustig polemik, i hvilken den nedanför tående uppspelta publiken deltager med n storm af bifall eller ogillande. Så föll et en talare in att —i det han utbragte n skål för ,,de fallne och hoppades, att essa måtte nästa år såsom återupptåndne blifva synliga i denna församling er 1