Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1868, sida 2

Norge. Skolläraremöte. I , Kristiania Aftenbl. ör den 24 dennes läses: Redan i flera agar ha rikets skoldirektörer på inbjuding af kyrkodepartementet varit samlade ill öfverläggning om åtskilliga frågor röande skolan. Till de forsta mötena voro fven seminariiföreständarne kallade, och land de ämnen, som då afnandlades, var san om fördelen af 2eller 3-åriga seninariikurser. De fleste lära hafva uttalat ig för de nu bestående 2-åriga kurserna. — Från Bergen skrifves sisil. Ousdag .Bergensposten, att då, kl. 7 på aftoen, var allt lungt, hvadan man boppades utt oväsendet var slutadt. — Guldfynden i Finmarken. ,,Finmarksvosten innehaller härom följande: ,Bland de få. som i år begifvit sig upp till Tanen för att försöka vaska alluvialt guld, var också en man från Kristianiatrakten vid nama John Johnsen. som för kort tid sedan återkommit från Australien och Nya Zeeland. der han lange sysselsatt sig med att vaska guld och således sannoikt förvarfvat sig praktisk kunskap i detta göromål. Mannen kom för en tid sedan tillbaka hit med ångtartyget trån Tanen, och vi hade under ans vistelse härstädes tillfälle art tala med honom om förhållandena, hvilka hav ingalunda sann lotvande. Han hade berest hela Tanaelfven uppåt till Karasjoks kyrkby och på en sträcka af 6 mil ofvanom Anarjok. Nästan öfverallt hade han anträffat guld, men detta fanns så sparsamt, att ban icke ansåg det lönande att nedlägga arbete och kostnader på vaskningen deraf, i det han nemligen antog, att den ersattning. som man i allmanhet skulle vinna. knappast skulle gå till mera an 3å skilling om dagen. Guldet, som träffas i lager uf svart sand, hvilka äro mycket tunna, förekommer nemligen i gauska små korn, hvilka for det mesta voro mycket mindre än de finaste delarue af den sand, hvari de lågo. Han medförde ett litet prot af sanden, hvari ban utpekade två små gnldblad. Då man betraktade det ena af dessa genom ett godt förstoringsglas, ernådde det en ganska betydlig storlek. Det såg ut som en från nåsot störfe stycke lössliten sjån. i det att den kant, som sist jösgjoris, var uppåtböjd. Julmsen antog, att det icke skulle blifva något betydaude af hela herrligheten, isynnerhet dertöre atv ingen arbetare vid så litet lönande utbyte hede gagu af att fortsätta grafningen och fulliö ja undersökningen tilräckligt långt uppåt. Han ansåg nemtigen. att de med sanden neuspolade guldbladen bitvit itna lösa från rikhaltigare lager, som lågo langre upp på sjellen, och genom ilossuing och stor tlvd nedförda. Han förklarade sig instämma i den åsigten, att, om det anträffade guldet verkligen är lösryckt och nedsköljdt från riktigare gululager i sjellen. så måste detta, då man kom i närheten at dessa lager, gifva sig tillkanua genom att guldet träffades i gröfre och tyngre korn eller blad, som strömmen icke maktat föra så långt ned. En sådan undersckning. som på grundligt satt iche kunde ske at en eder några å enskilda, skulle, som sagdt, medtaga mera tid, än någon arbetare hade nytta af att använda derpå, och kande derfare endast utföras på offen lig bekostnad eller af bolag, som ville anvanda ett litet kapital på denna sak. Hun ville icke törneka, utt man under sådana förhållanden skulle vara i stånd att uppnå andra och iyckligare resultater, än de han kommuit till under den korta tid han användt på att ber sa trakten och uttorska törbållandena men så, som de visat sig för honom, var han ötvertygad, att bearbetningen icke kunde lona sig till och med om ban icke ville fästa någon vigt vid den långa och dyra resa, ban sjelf företagit från sin aflagsna hemort, och att vistelsen i Tanen skulle talla sig kostsam, emedan, såsom stallningen nu var, det skulle falla sig vauskeligt för arbetarne att der få de behöfliga förnödenheterna hvarför de måste bringa de nödvändiga sörråder at hvarje slag med sig