Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1868, sida 3

fundera på att följa några Wormsöbönders exempel for några år sedan att flytta till Sverge. Den ryske korrespondenten säger, att minnet af det svenska väldet ännu är rottäst hos allmänheten, som traditionsvis bevarat hågkomsten af huru svenska regeringen alltid höll på den estniska befolkningens likaberättigande med den tyska nationaliteten samt dessutom stod på böndernas rätt gentemot godsegarne. Bortbytt barn. Det förkastliga, äfven i flera delar af Italien införda parisiska bruket att genast efter födseln anförtro barnens värd åt en amma, följdes helt nyligen äfven af en adelsmans fru i Brescia, i det hon ofverlemnade barnet, en präktig ojke, till en bondhustru i en närliggande by. Etter tre månaders förlopp begaf barnets far sig till amman för att se på sitt barn. , Hvar är pojken? frågade han i det han trädde inom dörren. Pojken?! utropade bondhustrun, ,,hvilken pojke? Det var en flicka som herrn väl kommer ihåg, och här ser ni det kära, lilla söta kräket, som den heliga jungfrun måtte beskydda. — ,Qvinna? utropade den liksom af slag träffade fadren, ,,hvar har du gjort af mitt barn? Svara eller jag stryper dig! — Den häpna qvinnan bekände nu, att hon, för att skaffa sig dubbel förtjenst, lagt barnet i hittebarnshusets korg och andra dagen på morgonen gått dit, i den förhoppning, att man till henne skulle utlemna barnet att amma. Till hennes bestörtning hade man dock gifvit henne ett annat barn, en flicka. Efter denna upplysning skyndade fadren genast till hittebarnshuset. ,,Den och den dagen, den och den timman har en gosse här blifvit inlemnad sade han, ,,hvar är han? — ,,Det var icke ett utan två barn, som den dagen inlemnades, svarade man honom. Ni kan sjelf se det i journalen; de kommo nästan samtidigt och skrefvos in på samma gång. — ,Ack, finnes det icke något kännetecken, hvarpå man kan åtskilja dem 2 — ,Icke det ringaste. — Den olycklige fadren tycktes för en stund beröfvad talförmägan, men då den lugna öfverläggningen åter fick makt med honom, tänkte han på följande sätt: ,Tager jag ut det ena barnet och qvarlemnar det andra, kommer jag under hela mitt lif att plågas af tvifvel. Som jag är en förmögen man, tager jag derför ut båda barnen och uppfostrar dem; då vet jag åtminstone att den ena af dem är min son. Hans fru blef icke litet förvånad, då mannen hemförde två pojkar i stället för en; hon hade oförmodadt blifvit moder till tvillingar.