Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1868, sida 2

mindre vågat fö , är blott att anse såsom ett Jaf dessa oblyga tilltag, hvartill dessa herrar esomsoftats göra sig skyldiga under en bedröflig glömska af sitt eget dryga syndaregister. Göteborg den 21 Augusti 1868. C. A. Zetterblad, f. d. Handlande. Det var, såsom man torde erinra sig, sicke minst i sedlighetens intresse, som ett santal älure värdshusidkare och krögare sville återtaga den utskänkning af spirituösa drycker, som blifvit, till samhällets gagn och fromma, upplåten åt ett bolag, hvilket öfvertagit detta besvär utan all seyen vinst. Särskildt framhöllo de nämnde sherrarne, med mycken salvelse, vigten af att inställa all utskänkning på Söndagen. När emellertid hvarken stadens myndigsheter eller Kon. Befide i länet läto detta ömhjertade tal verka på sig, besvärade sig sde fromme ,, menniskovännerna öfver dessa beslut, och anmärkte i skrifvelsen till Kongl. Maj:t bland annat, såsom bevis på huru samvetsgrannt och väl de förr handbaft sin rörelse, att ingen af dem blifvit beträdd med öfverträdelser af bränvinsförfattningen eller dermed sammanhang egande ordningsstadgar. Den skrifvelse, hvaruti denna högtidliga försäkran till Kongl. Maj:t frambars, var i första rummet undertecknad af hr C. A. Zetterblad. Men det befanns snart, att oskuldsförsäkringen var en grof osanning, i det samme Zetterblad varit dömd icke en gång, utan ett tiotal gånger för öfverträdelse af bränvinsförordningen, och deribland den ena gången till fängelse med ärbete. Det skulle tyckas, att en man, som blifI vit beträdd med en så fräck osannfärdigI het, borde dädanefter draga sig beskedligt tillbaka, för att söka få saken glömd så fort som möjligt; men hr Zetterblad och hans skrifkunniga vänner hysa andra åsigter. De akta ej för rof, att dels oqväda utskänkningsbolagets styrelse, derföre att den, sin pligt likmätigt, lagt lögnen i dagen, dels framkomma med nya osanningar. Så påstår hr Zetterblad, att hans förseelse — hvars tillvaro han nu ej längre förnekar — varit af mycket oskyldig beskafferhet, bestående endast i törbjuden Söndagshandel, för hvilken han fick böta, likasom så många andra, i dessa tider, och när man så åsamkat sig en samlad bötesskuld, så låg ingen synnerlig chikan i att ,afsitta summank. — Hr Z:s förbrytelse af sista datum låg deri, att ban af okunnighet försummat göra anmälan om förändrad bostad. Det är tydligt att hr Zetterblad härmed vill låta förstå, att det fängelsestraff han undergått varit ganska oskyldigt, eler undergånget för att ,,afsitta böter. Men detta är en ny osannfärdighet af hr Zetterblad. Af poliskammarens diarier inhemtas nemligen, att sedan hr Zetterblad blifvit dömd 6 gånger för 5:te resan olaga handel med starka drycker till böter af 40 rdr hvarje gång, så dömdes han 1856 den 10 Juli ,,för 5:te resan oloflig bränvinsförsäljning å Söndag samt starka dryckers utlemnande till drucken person; till fyra månaders fängelse med arbete och att böta dels 23 rdr 16 sk., eller 18 dagars fängelse vid vatten och bröd, och dels 5 rdr eller 7 dagars fängelse med arbete samt utgifva utskänkningsafgift 50 rdr b:kot. ; Denna dom öfverklagades, men blef slutligen i sista instansen af Kongl. Maj:t gillad, hvarefter hr Zetterblad under loppet af 1860 undergick sitt ädömda straff, icke för att afsitta böter, såsom han falskligen uppgifver, utan emedan han blifvit till detta straff dömd. Vi veta ej om hr Zetterblad särskilt afsutit några böter i fängelse med vatten och bröd, men gifvet är, att han aldrig kunnat vara okunnig om olikheten af dessa straff, då han derom fört en långvarig rättegång. I detta mål förekommer, såvidt af poliskammarens diarium framgår, intet ord om försummad anmälan af ombytt bostad, utan är väl detta något särskildt mål, hvarom utskänkningsbolagets styrelse icke talat. Denna styrelse har, i öfrigt, märk väl, icke utlåtit sig rörande beskaffenheten af ad hr Z2etterblads lagöfverträdelser; den har endast anfört de faktiska förhållandena kv ,Ssåsom stöd för den åsigten, att man icke särdeles kan förlita sig på sanningsenligheten uti klagandernes uppgitter och, i sammanhang dermed, icke kan hysa synN nerligt förtroende till fullgörandet af utn lofvade förpligtelser. — Här förelåg alltså de ej, att pröfva halten af hr Z:s förseelser, ar men att visa, det han och hans kolleger s framkommit till Kgl. Maj:t med en osanning, hl hvars oförsynthet måste väcka förvåning. ni Vi anmärka dock, att vi ännu ej vilja s göra någon annan än hr: Zetterblad sjelf dc fullt delaktig i denna lögnaktighet, enär fr: vi antaga, att både besvärsskriftens för-m: fattare och medundertecknarne varit okun-At niga om hr 2:s föregående historia, en 2 okunnighet, hvilken, derest den förefun-sgs nits, kan i någon mån urskulda dem, be-troende det på dem sjelfva, att upplysa huru un härmed rätteligen hänger ihop. Trots Sofi Jonssons orlofssedel, framstår hr Zetterblads beteende i denna sak såsom tvetydigt och för honom mycket nedsättande, då han näppeligen lärer kunna till sin ursäkt anföra försåtliga råd afloci vare sig den ena eller andra ,vännen. led Och han rågar i sanning måttet af sin stid djerfhet, när han kallar utskänkningsbo-es 1; lagets styrelses framställning af sanna förra — kd rt -— UD 20 pt å Mi kr — o— — mÖrt me BLS IM sd — ra