Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1868, sida 1

ejelfviskhetenoffer. Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. i Men denna digression har fört oss långt ifrån den arma bruden, som, sedan hon nu står färdig i sin vackra drägt, anstränger sig att qväfva de oroliga käuslorna i sitt bröst, hvilka ännu i sista stund tala emot vandringen till altaret. Hon företar den dock; hon stiger i vagnen och sitter som sutte hon i en dröm och såg trän, gärdesgårdar och hus flyga förbi sig. Fru W, som sitter bredvid henne, är mycket upprymd, tycks det, och talar om både ett och aunat, men mest om Liudensträles stora talanger och ädla hjerta och den stora roll, han skall spela i den nya representationeus första kammare, hvarest han ovilkorligen måste ha en plats, och om sannolikheten att han skall ännu i temligen unga år bli en af konungens rådgifvare. Men Alma hör icke ett ord af hvad hennes granne säger. Hennes hand trycker krampaktigt fru C:s hand, ty deuna adla dam sitter midt emot henne och betraktar henne med den inuerligaste medkänsla och kan icke begripa, hvar Almas utomordeutliga kärlek till Lindenstråle, hvarom bela Stockholm talade, tagit vagen. Vagnarne äro framme vid den ausprakslösa sockenkyrkan. Alma stiger ur, och vid kyrkogårdsdörren fattas hennes hand a? hennes anförvandt och giftoman, baron Edeibjelm, som iufunnit sig samma dag, på Lindeusträles eutragua iubjudmnrg, för att personligen ,i fars ställe bortgifva bruden. Hon kommer nu in i kyrkan och närmar sig altaret likt ett offerlamm. Den vordnadsvärde kyrkoberden uttalar de vackra och högudiiga vigselorden, och Alma håller sig upprätt genom en ötvermensklig kraftan) 8e H-T. N:o 193