Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1868, sida 1

SEDNARE DELEN. I Inga ord skulle förmå skildra grefvinnan Odelcrantz harm, då långt fram på eftermiddagen kusken och betjenten återvände med hennes ekipage jemte den underrättelsen, att Alma försvunuit på det sättet, att hon aflägsnat sig genom en bakdörr ur det hus, hvari hon ingått, och att, trots de begge domestikernas trägna eftersparingar i hela qvarteret, hon omöjligen kunnat uppsparas. Ingen handling af Alma kunde varit mera oväntad för grefvinnan än denna hennes förmenta flykt, och den förbittrade frun brydde fåfängt sin hjerna med gissningar rörande motivet till det ofornuftiga företaget. Väl kom hon att tänka på Lindenstråle, såsom den der möjligen öfvertalat den unga flickan dertill, men hon förkastade snart denna tanke såsom alldeles orimlig. Alma hade aldrig sagt sig älska Lindenstrale, och hon borde vetat, att det ej skulle stått i grefvinnans eller Hugos makt gatt i längden hindra henne från att gifta sig med honom, helst Hugo ej var henues giftoman. Svärmisk var dock Alma i grefvinnan Odelcrantz liksom i så många andras tanke, och denna egenskap hade väl drifvit henne till det vilda steg, hon tagit, och som lika mycket öfverraskat Hugo som grefvinnan. Snart kommo närmare upplysningar. De herrar, som ätit middag med grefve PIumschöld på värdshuset, utspridde med hela den ifver, som sakens oväntade, snart sagdt otroliga beskaffenhet föranledde, att fröken Edelhjelm verkligen låtit enlevera sig utaf Liudeustråle, att detta var desto säkrare, som de begge ullsammans inträdt i den sal, der den glada ungkarlsmiddagen mtogs, och att de, efter att ha tillbragt vatten der, skulle, enligt Lindensträles uppgift, resa till Östergötland, der fästmön skulle på presidenten Väs gods till