Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1868, sida 3

sök vid fiskefängena i en af Rysslands siskrikaste sydliga floder, Kura. Vid tillfället, berättar en korrespondent, fick man äfven se huru det tillgår vid den beryktade kaviarens beredning. Hvad först sjelfva fiskfångsten beträffar, tillgår den sålunda, att man tvärs öfver floden spänner några rep, vid hvilka, på en mängd korta snören, hanga stora, hvassa krokar, utan något slags bete. Afståndet mellan krokarne uppgår till omkring a aln. Då nu den stora fisken går upp för floden, fastnar den vid någon af de många krokarne och börjar då slänga sig af och an i vattnet, till dess den ytterligare fastnar på äfven en aunan krok och sålunda hålles fångad. Storleken på den fångade fisken — hvilken här bär namnen beluga, oset2, sevruga — uppgick vanligen till halfannan a två arschin, vid motsvarande tjocklek. Då fiskrarne uppdrogo fisken — som på detta sätt fångades i ymnighet i den fiskrika floden — döfvades den af ett klubbslag i hufvudet och kastades sedan i båten, som inom kort förde en full laddning till rensningsstallet. Här voro både män, dvinnor och barn sysselsatta, enhvar efter en bestämd arbetsfördelning. Fiskens buk uppskäres, inelfsorna uttagas och rensas. Det obehöfliga åtskiljes från det nyttiga. Men vi skola här blott hålla oss till korrespondentens beskrifning öfver kaviarberedningen i storfurstens närvaro: Den ur fiskarne uttagna rommen lades på ett såll af jerntråd, som ligger öfver ett kärl, till någon del fylldt med ljum saltlake. En karl började nu med handen bearbeta kaviaren på sållet, så att romkornen föllo ned i kärlet. Sedan en tillräcklig mängd sålunda silad kaviar samlats deruti, omrördes den ofvanpå saltlaken flytande kaviaren med träspalar, för att blifva homogent saltad. Denna operation fortsattes en qvarts timma, hvarefter kaviaren uttogs med vanliga sållskopor och lades i säckar, som kunde upptaga omkring fem pud. Dessa säckar sammantrycktes af en högst enkel press, och nu fick man den färdiga pressade kaviaren. Den uttogs sedan från säckarne, skars i tora stycken och kastades i en tunna. Snart såg man en mansperson klifva in i tunnan, för att af ila krafter med fötterna trampa kaviaren väl tillsammans. Det höga besöket till heder var manven iklädd hvita lärftsstrumpor, men korresponlenten betviflar med skäl att sådan lyx skulle nyttjas i hvardagslag. — Den tunna, i hvilken kaviaren inpackas, belägges invändigt med serviettärft — deraf benämningen serviettkaviar. Men let bästa slag af pressad kaviar inlägges icke i unnor, utan i små larftsäckar eller blecklådor, som inrymma högst tre skalp. — Den färska kavicren tillredes mycket enkelt: De genom sållet pressade kaviarkornen emottagas icke af saltlake, itan uppfångas de i en tom så, i hvilken de hvarfals beströs med det finaste bästa salt. Härmed ir kaviaren färdig att inläggas i sina små näfverkaggar. — Vid detta fiskställe (Boschij Promysl Guds törsyn) erhålles, enligt en specialists beäkning. så mycket fisk under en April-dag, att leraf fås tusen pud kaviar! Också betalar stället fiskeriarrende till kronan 400,000 rubel.