Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1868, sida 3

så reda på, ehuru behörigen kallade. likväl icke inställt sig, utan hade till och med några af dem. såsom det upplystes, rest bort från staden, för att på så sätt undandraga sig det lilla obehaget att tillbringa ett par timmar vid förhöret. Under sådana förhållanden är det icke att undra på, att de tilltalade fortfara att ihärdigt förneka all delaktighet. Nägra af dem synas dock nu hafva kommit på andra tankar, deribland den egentlige ledaren, konstapeln Bruhn, numera degraderad till artillerist. som i går erkände det hans historia, att han Lördagsnatten vistats hos en bekant flicka, vore osann. Att ha deltagit i slagsmålet ville han dock ej gå in på. Flera af de hörda vittnena hafva dock intygat, att han uppmanat artilleristerna att medfölja till heden, då ,,alla som ånnu icke fått stryk skulle få. På fråga hvar han tillbragt Lördagsnatten, berättade han visserligen att han först varit på en artilleristbal till kl. 11 samt då gått derifrån åtföljd at en flicka, hos hvilken han varit den öfriga delen af natten, men då flickan åter hördes, stämde hennes berättelse icke öfverens med B:s, så att synnerlig trovärdighet ej kan sättas till hans historia. Bland de som deltagit i ötvervåldet i Albostaden, hade husarerna Hedenskog och Lagergren, af hvilka den sednare häktats, ansetts såsom de värsta. Det upplystes dock i går, att dessa, likasom ej heller 1:ste konstapeln Dahl, icke ens varit på platsen, utan att åtta andra husarer, vid namn Sjöstedt, Schön, Kennedy, Wahlberg, Holmqvist, Ljungqvist, Äberg och Munkberg, istallet hade ättoljt artilleristerna. Angående detta berättade Walhberg: att sedan alla vid elfvatiden Lördags afton krupit ut genom fönstret till kasernen, hade de gått framåt allen, der de mött husarpatrullen, hvilken varnat dem för att gå längre, ty annars blefvo de ihjelslagna. Några artilJerister hade derpå träffats, och då de förut atvetat att slagsmål skulle den aftonen bli af, hade. de åtröljt dessa till Brandtdala, derifrån sång och oväsen hörts. Etter att på ett ställe ha varit inne och druckit öl, begaf sig hela styrkan till ett hus i Albostaden, och straxt derpå hade slagsmålet börjat. Ett af fönstren hade öppnats inifrån och några civila hoppat ut samt sprungit ner åt Haga. Starkt oväsen hade hörts från öfra våningen, och stryk hade utdelats, men ar hvem kunde han ej säga. Någon husar hade ej varit inne i huset, utan hade de alla stått utanför. Artilleristerna, hvaraf en haft sabel, hade deremot varit med, men, då han ej kände några bland dem, kunde han ej säga deras namn eller hvilka de voro. De ötriga husarerna hade samma uppgifter, alla bestredo de att ha deltagit i våldet. En af dem hade dock observerat, att en person synts uppträda säsom ledare, ty denue hade börjat med att i allen säga: , Alla militärer gå ned till heden. Om denne ledare varit Bruhn, kunde han dock ej säga. NN de förfördelade personerna voro en mängd inkallade till förhöret. Bland dessa hade byggmästaren Pehrsson i Söndags afton blifvit ölverfallen af tvenne artillerister och kullslagen samt derpå tått öfver 20 slag af något tillhygge. Sedan de hållit på en stund med misshandlingen, hade den ene af dem slutligen yttrat: ,,Nu sluta vi, ty denne har fått nog. — Åkaren Lars Andersson och vaktmästaren Joh. Johansson hade ven fått diverse slag af påkar, deraf ett träffat J. i ansigtet, så att ena ögat blifvit skadadt. Åter andra hade fått stryk af artillerister, hvilka varit beväpnade med buteljer och stenar. Ingen af målsegarne kunde med bestämdhet igenkänna dem som öfversallit dem. De hede så hastigt blifvit öfverfallna, att de ej hunnit i mörkret urskilja orostiftarnes ansigten. Af de nu inkallade vittnena fanns ej heller någon, som kunde säga hvilka de egentliga slagskämparne voro. I öfrigt upplyste ett vittne, att husaren Hedenskog tidigt på Söndagsmorgonen varit hos en madam vid Husargatan och der tvöttat sina händer, hvilka varit mycket bloliga. Ett annat vittne hade sett artilleristen n:o 15 Hansson slå sönder några bord å heden samt öfverfalla några personer. Den vidare ransakningen uppsköts för inkallanle af ytterligare flera vittnen och för att vid 10 rdrs vite ånyo inkalla ett par målsegare. Forste konstapeln Dahl skiljdes från målet och husaren Lagergren frigafs ur häktet, hvaremot de anIre tem arresterade skulle inställas vid nästa förhör.