ket) lycklig. Hvad kunde han väl önska vidare? Han hade kommit i besittning af en förmögenhet så stor, att en ringa del deraf förslog till betalandet af hans, skulder, att han kunde lemna den långsamma och besvärliga embetsmannabanan och prydd med en vacker hottitel intaga ett framstående rum bland Sverges förnämsta magnater. Och då dertill kom, att hans bruds samvetsgrannhet och grannlagenhet afhöllo henne från yppandet af de nedriga medel, hvarigenom han tillskansat sig hennes hand, så var hans lycka ju fullkomlig. Han bade visserligen haft medhjelpare i sina företag, men han hade geuom små årliga lifräntor försäkrat sig om deras tystnad, som tillhörde den lägre klassen. Och hvad haus morbror och moster angick, så 10rdrade deras eget inintresse, att de tego, och detsamma kunde sägas om grefve Plumschöld, som dessutom hade skäl tt vara mycket belåten med sakens utgång, då den inbringat honom liqvid af en temligen betydlig fordran, som han redan börjat anse i det närmaste värdelös. (Forts.)